Arbetarlitteraturen och den globaliserade kapitalismen

I boken No Country: Working-Class Writing in the Age of Globalization anlägger Sonali Perera ett
globalt perspektiv på fenomenet arbetarlitteratur. I en tid då kapitalismen, och därmed arbetarklassen, globaliserats kan vi inte, menar hon, betrakta arbetarlitteraturen genom en nationell optik.
Genom att analysera arbetarlitteratur från exempelvis Botswana och Sri Lanka visar Perera på ett övertygande sätt att fenomenet är betydligt mer mångfacetterat än vad som framkommer i den forskning som enbart beaktar genrens "klassiker" från Europa eller USA. Exempelvis gör hon en mycket intressant jämförelse mellan Tillie Olsens Yonnondio, några noveller av indiern Mahasweta Devis och texter skapade av organisationen Dabindu i Sri Lanka som aktualiserar frågor om klass och genus som hittills inte fått tillräcklig uppmärksamhet inom arbetarlitteraturforskningen.
Perera betraktar arbetarlitteraturen som en viktig källa till förståelse av frågor om klass och klasspolitik. Framför allt försöker hon förstå hur arbetarlitteraturen kan hjälpa oss att tänka kring etiska frågeställningar som har med dessa frågor att göra. Att detta förutsätter ett globalt perspektiv understryks på ett tydligt sätt i följande formulering:

[I]n the current economic conjuncture of globalization what we understand as the "new international division of labor" is predicated on the cheap labor of (mainly) women workers in neocolonial countries with national economic policies of export-oriented industrialisation. And yet proletarian writing [...] remains synonymous with icons and codes of masculinity and the metropole.

De litteraturvetare som låter exempelvis 1930-talets (manliga) arbetarlitteratur från Europa eller USA utgöra genrens kärna kommer helt enkelt att få svårt att ge sin forskning bäring på vår tids verklighet.
No Country är alltså en viktig bok för alla som intresserar sig för arbetarlitteraturforskning. Dock är den inte bara angelägen för akademiker, utan även för litteraturintresserade i allmänhet. Pereras litteraturanalyser fungerar nämligen som utmärkta boktips (även om analyserna ibland är väldigt teoretiska och tämligen svåra att ta sig igenom). Själv var jag bara bekant med några få av de verk och författarskap som tas upp till behandling, men nu har följande lagts till på min lista över böcker som måste läsas: Mulk Raj Anands Coolie, Ambalavander Sinvandans When Memory Dies och Bessie Heads A Question of Power.

Estetik och politik – klass i svensk arbetarlitteratur

På årets bokmässa höll jag ett föredrag om min senaste bok, Literature and Class: Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class LIterature.

Recension av Literature and Class i Socialistisk debatt

Nu har ännu en recension av min bok Literature and Class: Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature. Denna gång är det Emeli Canadas som tagit sig an boken i Socialistisk Debatt. Jag tycker att recensionen ger ett rättvisande bild av mina forskningsresultat, och är dessutom glad över att recensenten verkar tycka att mina teser om arbetarlitteraturens politiska potential är övertygande.

Sjödin och Timbuktu

Årets Stig Sjödin-pris tilldelas rapparen Jason Diaketé (Timbuktu). Vid prisutdelningen kommer jag att medverka med ett föredrag om deras respektive konstnärskap. Dessutom kommer Jenny Wrangborg att läsa texter av båda pristagarna, och Jonna Sima kommer att göra en presentation av Jason Diaketé. Jason Diaketé kommer även att prata om sitt skrivande och läsa egna texter.
Prisutdelningen sker i ABF-huset i Stockholm söndagen 19 oktober klockan 14:00–16.30.

Ny avhandling om arbetarlitteratur

Under de senaste åren har jag haft det stora privilegiet att få vara delaktig i Sandra Mischliwietz avhandlingsprojekt om barnet i 30-talets svenska arbetarlitteratur. Sandra disputerade i våras vid universitetet i Münster (och fick ett mycket fint betyg), och nu har hennes avhandling kommit ut.
Avhandlingen, som är skriven på tyska, har titeln "Att uppfinna ord" – Kindheit als Strategie der Weltaneignung in der schwedishen Arbeiterliteratur der 1930er Jahre [Bardom som strategi för världstillägnelse i 1930-talets svenska arbetarlitteratur], och behandlar främst verk av Moa och Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson och Eyvind Johnson.
Sandra har genomfört ett mycket grundligt forskningsarbete, och avhandlingen innehåller en mycket gedigen diskussion av nästan allt som tidigare skrivits om svensk arbetarlitteratur. Dessutom anlägger hon nya teoretiska perspektiv på denna litteratur, bland annat genom att låta sig inspireras av tänkare som Foucault och Butler.
Den som vill köpa boken kan klicka här. Avhandlingen finns också tillgänglig i fulltext på nätet.

Fin recension av Från bruket till Yarden

Tryggve Lund har för Bibliotekstjänsts räkning skrivit en fin recension av antologin Från bruket till Yarden. Nedan följer ett utdrag:

Publiceringen tydliggör arbetarlitteraturens mångfald och det ökade intresset. [---] Arbetarlitterära teman och författarskap (exempelvis spänningen mellan Nexø och Ivar Lo), Alakoskis Oktober i Fattigsverige. Dagbok (2012) diskuteras och läsvärda historiska redogörelser lämnas som den om arbetarkonst och arbetarlitteratur i Sverige av Margaretha Ståhl. Texterna är skrivna på olika nordiska språk och nya perspektiv ges på arbetarlyriker som Bjørn Aamodt, Jón Kalman Stefánssons romaner, mixen av realism och myt i arbetarskildringen. Några bidrag om kvinnliga arbetarförfattare utgör bokens höjdpunkter. (Häftepos 14122038)

Som en av redaktörerna för antologin hoppas jag nu på massiva beställningar från de svenska biblioteken. (Fast det skadar nog inte om låntagare gör några inköpsförslag...)

Kurs om arbetarlitteratur

Här kommer goda nyheter för alla som intresserar sig för arbetarlitteratur: I vår kommer den internetbaserade distanskursen Arbetarlitteratur att ges vid Malmö högskola!
Kursen som gått ett par gånger tidigare omfattar 7,5 högskolepoäng, vilket motsvarar ca. fem veckors studier. Dock ges den på kvartsfart, utsträckt över hela terminen, vilket innebär att det går hur bra som helst att läsa den vid sidan av arbete eller andra studier. Dessutom är undervisningen helt nätbaserad. Man behöver alltså inte komma till Malmö för att ta kursen, utan kan sitta i lugn och ro framför datorn hemma.
Kursen har tidigare varit mycket uppskattad. Bland annat har några personer i Stockholm tagit den som utgångspunkt för en lång studiecirkel om arbetarlitteratur. Flera nu verksamma arbetarförfattare har också läst den...
Man ansöker till kursen via antagning.se senast i mitten av oktober. För att göra en anmälan, klicka här. Mer information om kursen (kursplan, litteraturlista etc.) hittar du på Malmö högskolas hemsida.

Bokmässan

På årets bokmässa kommer jag att medverka i två arrangemang, båda söndagen 28 september..
Kvart i tio på förmiddagen presenterar jag min forskning om klass och politik i svensk arbetarlitteratur 1945-2010 på Forskartorget. Presentationen ska enligt uppgift filmas av UR, så kanske blir det så småningom möjligt att se den på TV.
Klockan två medverkar jag i en live-bokcirkel som kommer att ta upp verk av Stig Sjödin, Jenny Wrangborg. Cirkeln hålls i ABFs monter.

Om Moa Martinson, 50 år efter hennes bortgång.

I år är det 50 år sedan Moa Martinson gick bort. Med anledning av detta skriver Malin Reimerthi om hennes författarskap i Arbetaren. Artikeln bygger på intervjuer, och jag är en av de intervjuade. För att läsa, klicka här.

Samtal med Majgull Axelsson

På tisdag (2 september) kommer jag att samtala med Majgull Axelsson på stadsbiblioteket i Malmö. Samtalet tar sin utgångspunkt i Axelssons senaste bok, Jag hettar inte Miriam, som handlar om romernas historia i Europa och Sverige, men vi kommer säkert också komma in på hennes övriga författarskap.
Mer info om arrangemanget hittar man här.

Sjödin om litteraturen och arbetarrörelsen?

Jag har på senare tid arbetat en del med Stig Sjödins dikter. Förhoppningsvis kan detta arbete med tiden leda till ett större forskningsprojekt (i samarbete med en av landets allra bästa poesiläsare)...

Än så länge strövar jag dock bara omkring i Sjödins författarskap. Idag har jag exempelvis läst en dikt som jag tror kan vara viktig för att förstå hur han förstår relationen mellan sitt skrivande och arbetarrörelsen. Den heter "Solodialog" och finns i samlingen Sommarpredikan från 1947. Hur den ska tolkas är jag dock långt ifrån klar över. Därför mottages tacksamt eventuella tolkningsförslag.
Några av diktens strofer lyder som följer:

Vi sade jag
och med löften genast du beslog mig
här sång här solidaritet
och majdags röda fana här marsch mot mål
och lösenord på lösenord
Vi sade jag
och du spikade det som lögn
på årens anslagstavlor och lät mig veta
hur ungt och eldigt blod må gjutas
i samma gamla deglar än
[---]
Sjöng jag den nya vägens grus
dess stela träd och döda fågelsång
sjöng jag för att bärga över än
på livets sida de falska dyrkare
av saklighetens gudar de yverborna
bärare av framtids nyckelknippor
så gör en försenings sol sitt
rosenskimmer över sången och ur
jubileumsgravar steg så småningom
förfalskad sång förvrängd och söndertrasad
[---]
Vår förnedrings bittra lott
att djupt en gång ha förnedrats
är täckning är svårhet nog men ändå
gällde sången mera ville kamptid
vara annan fackla och du sa det själv
på engelska med särskilt stolt accent
Vår förnedrings bittra lott
fick sång fick äventyr i några skott
hur orättvist det var
Här gällde någon vem som helst
som befriad sin förnedrings klädnad
fick äga själv sin frihets stjärna
[---]

 

Kontorsninja och klassperspektiv

I Lars Berges roman Kontorsninja uttrycks ett borgerligt klassperpektiv. Detta perspektiv har (antagligen) ingenting med författarens erfarenheter och åsikter att göra (åtminstone är dessa inte betydelsefulla för min analys), utan är en produkt av de historiska erfarenheter som gjorts av olika grupper i det kapitalistiska samhället under mer än 100 år.
Huvudpersonen i Kontorsninja, Jens Jansen, trivs inte med sitt arbete som mellanchef på ett företag som säljer cykelhjälmar. Därför bestämmer han sig för att bli en kontorsninja: en person som gömmer sig på kontoret och bara kommer ut när arbetskamraterna gått hem.
Flera av anledningarna till Jansens vantrivsel är inbyggda i hans arbete. Exempelvis gillar han inte prestationskraven eller befälsordningen. När han bivit ninja får han också veta att företagsledningen planerar att utlokalisera stora delar av verksamheten till Asien. Han upptäcker alltså att han och hans arbetskamrater är hotade av kapitalismens globalisering.
Att bli en kontorsninja är naturligtvis en ganska dålig försvarsstrategi för en utsatt mellanchef i den globaliserade kapitalismens tidevarv. Men, vad ska en sådan göra? Arbetarklassen har sedan 1800-talet byggt upp fackliga och politiska organisationer med det uttalade målet att slåss för sina klassintressen. De som ansett sig stå utanför arbetarklassen har däremot avstått från detta. (Som framgår av ett tidigare blogginlägg illustreras detta förhållande på ett utmärkt sätt i Hans Falladas Kleiner Mann - was nun?)
Genom att helt förtränga varje tanke på kollektiv kamp mot det system som gör Jansens existens som mellanchef på ett företag som verkar på en global marknad outhärdlig placerar sig Kontorsninja alltså utanför den medvetenhetsvärld som skapats inom arbetarrörelsen, trots att huvudpersonens sociala vara inte skiljer sig mycket från arbetarklassens. Detta är ett av vår tids allra största politiska problem.

Läs om Lundberg, Wallraff och bemanningsföretagen på nätet

Förra året publicerade jag artikeln "Litteraturen och bemanningsföretagen: Litteraturpolitiska strategier hos Günter Wallraff och Kristian Lundberg" i den utmärkta tidskriften Arbetarhistoria. Nu kan man ladda ner artikeln helt gratis via http://www.arbetarhistoria.se/147-148/.

Ny antologi om arbetarlitteratur

För ett år sedan hölls en konferens om nordisk arbetarlitteratur i Landskrona. I dagarna har det utkommit en antologi som innehåller texter från denna konferens: Från Bruket till Yarden: Nordiska perspektiv på arbetarlitteratur.
Bland bidragen hittar man bland annat följande:
Beata Agrell skriver om plats och genre i Alfred Kämpes Trälar och Ragnhild Jølsens Brukshistorier,  Per-Olof Mattsson reder ut Ivar Lo-Johanssons relation till Martin Andersen Nexø, Bjørn Ivar Fyksen diskuterar om Alf Prøysen var arbetarförfattare, Ole Karlsen presenterar arbetarlyrikern Bjørn Aamodt och Christine Hamm analyserar Yarden med utgångspunkt i begreppen melodrama och skepticism.
Själv medverkar jag med en text om förhållandet mellan arbetarlitteraturen och den nya vänstern i Sverige och Västtyskland.

Ämbetsmannen som trivdes i fängelset

Hans Scherfig

Min läsning av Hans Scherfig har fortsatt med romanen Den försvunne ämbetsmannen [Den forsvundne fuldmæktig, 1938]. Den handlar om en tjänsteman som grips av en plötsligt frihetslängtan, iscensätter sin egen död och flyttar ut på landet under falsk identitet. Tyvärr upptäcker han snart att livet på landet inte alls är så idylliskt som han mindes från bardomens semestrar. Men när han så småningom avslöjas hamnar han på en betydligt trevligare plats, nämligen i fängelset. Här får man mat på regelbundna tider, man får enkla arbetsuppgifter och man slipper oroa sig. Fängelset är helt enkelt själva inbegreppet av det borgerliga liv till vilket han skolats. Scherfigs roman är alltså ett satiriskt angrepp på borgerligheten. Men trots att Scherfig var kommunist är det inte borgerlighetens exploatering av arbetarklassen som kritiseras, utan dess kultur och levnadssätt.

Klass och skola

Som framgår av mitt blogginlägg från i söndags kan det ibland ta ganska lång tid innan jag läser böcker som jag tipsats om. Men då och då är jag faktiskt snabb.
För några dagar sedan pratade jag med en dansk vän som tyckte att jag borde läsa Hans Scherfigs Den lyckliga tiden (på danska Det forsømte forår). Och det har jag nu gjort.
Boken handlar om en skolklass vid en privatskola i Köpenhamn i början av 1900-talet och är en svidande uppgörelse med de pedagogiska ideal som härskade där. Men den handlar också om klass. Dels beskrivs skolan som ett klassamhälle med strikta hierarkier, dels skildras hur den fostrar människor till att inta bestämda positioner i det större klassamhället utanför skolans portar.
Scherfigs roman är både skarpsinnig och underhållande och jag kommer definitivt att plöja igenom resten av hans författarskap också.

Recension av min bok i Flamman

Nu har ännu en recension av min nya bok publicerats. Detta gång är det Rasmus Landström som skriver i Flamman.
Jag är särskilt glad över Landströms avslutning, som enligt min uppfattning väl fångar en av mina huvudteser:

Här pekar Magnus Nilsson på någonting jag själv inte reflekterat över. Det finns en föreställning om att arbetarlitteraturen ofta utspelar sig i strejkernas och matköernas tidevarv. Att man som läsare ska förfasa sig över ett barbariskt förflutet och samtidigt förstå att ”sedan kom socialdemokratin”. Men detta är en vrångbild. Snarare har arbetarlitteraturen varit tämligen kritisk mot välfärdskapitalismen. Magnus Nilsson drar upp en idépolitisk linje från Folke Fridells uppgörelse med folkhemmet på fyrtiotalet ända fram till i dag. Han tar en bok som Kristian Lundbergs Yarden som exempel. Det är en skildring av anställda vid ett bemanningsföretag vid Malmö hamn. Men det är också ett angrepp på idén om det ”postindustriella” välfärdssamhället. En roman som visar att vi inte alls lämnat det gamla klassamhället bakom oss, men att det ser annorlunda ut. Här ligger arbetarlitteraturens styrka menar Magnus Nilsson. Att den ständigt omförhandlar klassbegreppet. På så sätt pekar han på att det är precis tvärtemot vad många föreställer sig. Arbetarlitteraturens styrka är dess förmåga att just lämna bilden av stataren eller jordproletären bakom sig och istället låta den papperslösa hamnarbetaren träda fram.

För att läsa hela recensionen, klicka här.

Christa Wolf, Der geteilte Himmel

För tolv år sedan fick jag ett boktips, och nu har jag läst boken: Christa Wolfs Der geteilte Himmel ("Den delade himlen", någon svensk översättning verkar inte finnas).
Romanen som publicerades 1963 handlar om en kärlekshistoria mellan en ung lärarstudent, Rita, och kemisten Manfred som är några år äldre. När Manfred, bara några veckor innan berlinmuren byggs, ger sig av till Västberlin tvingas Rita ta ställning inte bara till sina känslor för honom utan även till det delade Tyskland.
Intressant nog utspelar sig en stor del av romanen på den industriarbetsplats där Rita arbetar under loven. Och det är huvudsakligen i denna arbets- och arbetarskildring som Wolf diskuterar utvecklingen i DDR.
Möjligen är detta ett resultat av påbudet i DDR att följa den socialistiska realismens påbud. Inte desto mindre är perspektivet fruktbart. I arbetet finns nämligen en "vardaglighet" som ofta saknas i diskussioner av stora politiska skeenden.
Detta gör – tillsammans med det faktum att Der geteilte Himmel är en ytterst välkomponerad roman i vilken man på varje sida hittar betydelsedigra och och ofta väldigt vackra formuleringar – att jag å det varmaste vill rekommendera Wolfs bok. Och, förhoppningsvis kommer ni som nu tipsas inte att vänta i tolv år...

Kurs om arbetarlitteratur i Tyskland

I morgon börjar jag hålla en kurs vid universitetet i Münster, Tyskland. Ämnet är "klass i modern svensk arbetarlitteratur" och kursen bygger i huvudsak på min nya bok Literature and Class: Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature.
Själva kursformatet är ganska intressant. Studenterna har ägnat några veckor åt att läsa in kurslitteraturen, och nu ska vi ha fyra heldagar undervisning innan de övergår till att skriva uppsatser. Visserligen har det varit väldigt ansträngande att planera så långa undervisningspass (som till på köpet ska hållas på tyska) utan att ha träffat studenterna, men jag tror nog att det här ska gå bra.  Dessutom är det naturligtvis smickrande att bli inbjuden för att undervisa om sin egen forskning.

Recension i Arbetaren

Så har då den första (?) recensionen av min nya bok publicerats. Det är Henrik Johansson som skriver insiktsfullt i Arbetaren (en publikation som har en stolt historia vad gäller att uppmärksamma den svenska arbetarlitteraturen).
Jag gillar särskilt slutklämmen:

Nilssons läsvärda bok gör en klokare, bland annat därför att den visar på möjligheter, och för att den inte ger ett enkelt svar. Men ett är tydligt: arbetarlitteratur är det nygamla svarta, eller röda.

För att läsa hela recensionen, klicka här.

Ny avhandling om arbetarlitteratur

I fredags disputerade Sandra Mischliwietz vid universitetet i Münster på en avhandling om barnet i svensk arbetarlitteratur från 1930-talet som jag haft den stora äran att handleda. Avhandlingen håller mycket hög kvalitet och försvarades med den äran. Dessvärre kan det ta ett tag innan den trycks (de akademiska kvarnarna maler långsamt, särskilt i Tyskland). Att avhandlingen är på tyska innebär väl också att den inte kommer att bli någon kioskvältare här i Sverige, men jag hoppas att det så småningom kan komma en svensk översättning.

Litterär afton med Wrangborg

Måndag 14 april kommer jag att delta i en litterär afton som anordnas av Lundensiska Litteratursällskapet. Tillsamman med Jenny Wrangborg ska jag prata om modern arbetarlitteratur. Jenny kommer också att läsa några av sin dikter.
Mer information hittar man här.

Blue Collar, Theoretically

I boken Blue Collar, Theoretically: A Post-Marxist Approach to Working Class Literature hävdar John F. Lavelle att det amerikanska studiet av arbetarlitteratur (särskilt inom området "new working-class studies") präglas av en total okunskap om vad klass är, och att detta beror på att det bedrivs från marxistiska utgångspunkter.
Jag kan hålla med om att de amerikanska arbetarlitteraturforskarna ofta håller sig med luddiga definitioner av begrepp som klass, arbetarklass och arbetarlitteratur. Detta beror dock mindre på att de skulle vara marxister än på att de okritiskt övertar tankegods från forskning om litteraturens förhållande till kön, genus, etnicitet och ras. Och det gör även Lavelle, vilket inte minst kommer till uttryck i hans önskan att "working-class literary studies will be invited to the 'diversity banquet' within mainstream academia".
Dessutom skulle jag vilja hävda att Lavelles korståg mot den marxistiska arbetarlitteraturforskningen skäms av hans radikala okunskap om marxistisk teori. Hans uppgörelse med arbetsvärdeläran visar exempelvis att han bara läst första bandet av Kapitalet, och hans resonemang om att Marx skulle betrakta arbete som en vara att han läst det slarvigt.

Troublemakers

I Troublemakers: Power, Representation, and the Fiction of the Mass Worker beskriver William Scott hur arbetares förhållningssätt till modern ("fordistisk") industriproduktion tagit sig uttryck i en rad amerikanska romaner från första halvan av 1900-talet. Dessa förhållningssätt varierar naturligtvis, från en känsla av att degraderas till "maskinbetjänt" till upptäckten att man genom att strejka kan få stora produktionsprocesser att stanna av. Bland de verk som Scott behandlar hittar man bland annat Jack Londons Järnhälen och Clara Weatherwax Marching! Marching!. Dessutom analyserar han festspelet The Pageant of the Paterson Strike från 1913 (som delvis organiserades av John Reed). Förutom att analysera texter agiterar Scott också öppet för en syndikalistisk syn på facklig kamp som prioriterar direkt aktion på verkstadsgolvet över förhandlingar och parlamentarism.

Arbetarlitteratur på kvinnodagen

Idag hölls en manifestation i Malmö med anledning av att det är internationella kvinnodagen. En av talarna var Maria Stjärnskog från det socialdemokratiska kvinnoförbundet, som i sitt anförande tog avstamp i Maria Sandels författarskap. Greppet fungerade utmärkt. Kopplingen till skönlitteraturen gav talet tyngd och värdighet. Dessutom kan de som lyssnade nu gå hem och läsa Sandels romaner och fundera vidare på det som Stjärnskog sa. Så ska arbetarlitteraturen användas av arbetarrörelsen!

Föredrag om Fridegård i Bålsta

På torsdag (13 mars) kommer jag att hålla ett föredrag på Håbo bibliotek i Bålsta. Ämnet är "Fridegård som arbetarförfattare" och jag tänker dels försöka förstå Fridegårds författarskap i ljuset av den arbetarlitterära traditionen, dels belysa denna tradition med utgångspunkt i just Fridegårds författarliv och skrivande.
Mer information hittar man här.

Ny bok!

Nu har min nya bok kommit ut! Den är på engelska och som framgår av titeln – Literature and Class: Aesthetical-Political Strategies in Modern Swedish Working-Class Literature – handlar den om hur klass skildras i moden svensk arbetarlitteratur. De verk som ägnas störst uppmärksamhet är Folke Fridells Död mans hand och Grepet hårdnar, Göran Palms LM-böcker och Kristian Lundbergs Yarden. Dessutom gör jag jämförelser med tysk arbetarlitteratur, som Max von der Grüns Irrbloss och eld och Günter Wallraffs Längst därnere.
Mer information om boken och om ur man beställer den hittar man här. Om ni inte vill köpa boken själva skulle ni ju kunna lämna ett inköpsförslag till ert lokala bibliotek...

Studera, studera, studera!

I höst kommer jag (tillsammans med några kollegor) att ge en nätbaserad distanskurs med namnet "Marxistisk litteratur- och kulturteori". Kursen omfattar 7,5 högskolepoäng (motsvarande en kvarts termins studier) och ges på kvartsfart över en hel termin. Det går alltså bra att kombinera den med arbete eller andra studier.
Om man vill gå kursen ska man göra en ansökan via antagning.se mellan 15 mars och 15 april. Mer information om litteraturlista etc. hittar man här.

Om behovet av en arbetarlitteraturhistoria

För ett par år sedan gav några litteraturvetare i Lund ut den skånska litteraturens historia. Inget fel med det, men borde man inte först ta tag i arbetarlitteraturens historia? Om detta skriver jag i Flamman.

Alf Prøysen som arbetarförfattare

Förra året var jag inbjuden till en konferens om Alf Prøysens prosaförfattarskap för att tala om Prøysen och arbetarlitteraturen. Nu har konferensanförandena givits ut i en bok med titeln Alminnelige arbesfolk (red. Bjørn Ivar Fyksen, Oplandske Bokforlag).
I Sverige är Prøysen mest känd som Teskedsgummans författare, och i Norge är det framför allt hans visor som ådrar sig intresse. Men han var också en mycket intressant prosaförfattare. Stordelen av hans prosa utgörs av 750 "stubber" (korta texter som publicerades i pressen) samt ett antal noveller. Dock gav han också ut en roman: Trost i taklampa (publicerad på svenska som Trastsommar). Det är om den - och dess relation till arbetarlitteraturen - som min text handlar.

Föreläsning på film

I Juli 2012 höll jag en föreläsning om min pågående forskning vid universitet i Münster, Tyskland. Den filmades och kan nu ses på nätet.
Föreläsningen är på tyska och handlar om estetisk-politiska strategier för att skildra och kritisera klassorättvisor i Kristian Lundbergs Yarden och Günter Wallraffs Längst därnere.
För att titta, klicka här.

Ny bok på gång

Under drygt två år har jag hållit på med ett forskningsprojekt om hur klass skildras i modern svensk arbetarlitteratur (och i västtysk arbetarlitteratur, som tjänar som jämförelsematerial). Nu börjar jag kunna  uppvisa resultat. Ett sådant är min artikel om hur Kristian Lundberg och Günter Wallraff skildrar bemanningsföretagsarbete, som publicerades i senaste numret av Arbetarhistoria. Ett annat, och viktigare, resultat är en bok som snart kommer att ges ut. Ett första tecken på dess existens hittar man på Humboldt-universitetets hemsida, där dess förestående utgivning (som nummer 21 i skriftserien "Berliner Beiträge zur Skandinavistik) nu annonseras. För mer information om projektet, se min forskningshemsida.

Föredrag i Landskrona

På torsdag (16 januari) kommer jag att hålla ett föredrag om arbetarlitteratur på biblioteket i Landskrona. Föredraget utgör startskottet för en bokcirkel med temat litteratur och klass, som bland annat kommer att ha författarbesök av Kristian Lundberg och diskussioner av texter av bland annat Ivar Lo-Johansson, Jenny Wrangborg, Moa Martinson, Susanna Alakoski och Henrik Johansson (vid träffarna kommer det också att serveras mat). Den som vill vara med i cirkeln måste föranmäla sig. För mer information, se bibliotektes hemsida.

Om Lundberg, Wallraff och bemanningsföretagen

Senaste numret av tidskriften Arbetarhistoria (nummer 2013:3–4/147–148) har temat "Mellanhanden på arbetsmarknaden: om bemanningsföretag, underleverantörer och arbetsvillkor". Jag medverkar med artikeln "Litteraturen och bemanningsföretagen: Litteraturpolitiska strategier hos Günter Wallraff och Kristian Lundberg" som bygger på två föredrag jag hållit vid konferenser som arrangerats av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Den nya människan

Boel Bermanns debutroman Den nya människan är en dystopisk skildring av en nära framtid i vilken människorna slutat föda människobarn och istället sätter en ny ras till världen. Som litteratur tycker jag inte att den fungerar särskilt väl, men temat – mänsklighetens utdöende genom en muterad generation – är intressant eftersom det aktualiserar en lång rad spännande filosofiska frågor. Intressant är också att Bermann flera gånger tar upp frågor om klass. Ett exempel på det hittar man i följande stycke:

Bristen på pengar har alltid fått mig att känna mig maktlös. Det är då jag inser att jag – till skillnad från alla mina vänner med stora släkter och universitetsutbildade föräldrar – saknar en trygghetsreserv att luta mig tillbaka på.

Medan politiken inte lyckas artikulera klassamhällets orättvisor är beskrivningar av dem legio i samtidslitteraturen. Till och med i skräckskildringar av framtiden dyker de alltså upp. Det tål att tänka på.

Kopparbergsvägen 20

I sin debutbok Kopparbergsvägen 20 berättar Mathias Rosenlund om ett liv i fattigdom – om hur en uppväxt i en fattig familj glider över i ett vuxenliv som också präglas av fattigdom och om skräcken att fattigdomen ska komma att dominera även de egna barnens liv. Denna fattigdom sätts på olika sätt in i en politisk och ekonomisk kontext. Men framför allt använder Rosenlund sin litterära begåvning till att vrida och vända på fattigdomen, vränga den ut och in, för att därigenom befria den från alla de myter och förutfattade meningar som brukar användas för att hålla på den på avstånd. Särskilt intressant är hans diskussioner om huruvida ansvaret för fattigdomen är individuellt eller kollektivt, som ställs på sin spets när han diskuterar huruvida han borde ge upp sina universitetsstudier och sina drömmar om att bli författare och istället ägna sig mer åt förvärvsarbete.
Kopparbergsvägen 20 har kallats "en finlandssvensk Yarden". Det är inte förvånande. Ett av bokens motti är ett citat av Kristian Lundberg och efter det följer en lång rad tematiska, motiviska och stilistiska likheter med just Yarden. Någon epigon är Rosenlund dock inte. Snarare bör han hälsas som det senaste tillskottet till den arbetarlitterära tradition där också Lundberg hör hemma.

Var ligger min arbetsplats i morgon?

I början av förra året utlyste tidningen Kommunalarbetaren en novellpristävling. Gensvaret blev stort, och nu har 23 av de inskickade bidragen getts ut i bokform (på Premiss förlag).
Initiativet var lovvärt och resultatet gott. Nu kan man bara hoppas:
1) att boken sprids till förbundets medlemmar,
2) att andra förbund hänger på, och
3) att skönlitteraturen framöver får en framskjuten plats inom fackföreningsrörelsen.