Kontorsninja och klassperspektiv

I Lars Berges roman Kontorsninja uttrycks ett borgerligt klassperpektiv. Detta perspektiv har (antagligen) ingenting med författarens erfarenheter och åsikter att göra (åtminstone är dessa inte betydelsefulla för min analys), utan är en produkt av de historiska erfarenheter som gjorts av olika grupper i det kapitalistiska samhället under mer än 100 år.
Huvudpersonen i Kontorsninja, Jens Jansen, trivs inte med sitt arbete som mellanchef på ett företag som säljer cykelhjälmar. Därför bestämmer han sig för att bli en kontorsninja: en person som gömmer sig på kontoret och bara kommer ut när arbetskamraterna gått hem.
Flera av anledningarna till Jansens vantrivsel är inbyggda i hans arbete. Exempelvis gillar han inte prestationskraven eller befälsordningen. När han bivit ninja får han också veta att företagsledningen planerar att utlokalisera stora delar av verksamheten till Asien. Han upptäcker alltså att han och hans arbetskamrater är hotade av kapitalismens globalisering.
Att bli en kontorsninja är naturligtvis en ganska dålig försvarsstrategi för en utsatt mellanchef i den globaliserade kapitalismens tidevarv. Men, vad ska en sådan göra? Arbetarklassen har sedan 1800-talet byggt upp fackliga och politiska organisationer med det uttalade målet att slåss för sina klassintressen. De som ansett sig stå utanför arbetarklassen har däremot avstått från detta. (Som framgår av ett tidigare blogginlägg illustreras detta förhållande på ett utmärkt sätt i Hans Falladas Kleiner Mann - was nun?)
Genom att helt förtränga varje tanke på kollektiv kamp mot det system som gör Jansens existens som mellanchef på ett företag som verkar på en global marknad outhärdlig placerar sig Kontorsninja alltså utanför den medvetenhetsvärld som skapats inom arbetarrörelsen, trots att huvudpersonens sociala vara inte skiljer sig mycket från arbetarklassens. Detta är ett av vår tids allra största politiska problem.