A History of British Working-Class Literature

2017 publicerade Cambridge University Press inte mindre än tre rejäla antologier med forskning om arbetarlitteratur: A History of American Working-Class Literature, A History of British Working-Class Literature och A History of Irish Working-Class Writing.
Den första av dem har jag presenterat här på bloggen. John Lennon och jag har också recenserat den i Journal of Working-Class Studies. Den sista kommer jag att presentera i sinom tid. Nedan följer några tankar om den andra: A History of British Working-Class Literature (red. John Goodridge och Bridget Keegan).
I sitt förord understryker Donna Landry att brittisk arbetarlitteratur alltid varit ett marginaliserat fenomen. Därför har forskare som intresserat sig för denna litteratur främst tagit på sig uppgiften att presentera densamma.
Denna ambition dominerar även i A History of British Working-Class Literature, där de flesta av bidragen utgörs av just prestationer av olika författare, motiv, verk, eller genrer. Allra mest uppmärksamhets ägnas åt äldre lyrik skriven av arbetare.
En litet lustig konsekvens av denna vilja att göra det okända känt är att man i stort sett hoppar över de mest kända brittiska arbetarförfattarna, som Alan Sillitoe eller Robert Tressell. En annan konsekvens är att mer övergripande teoretiska och metodologiska spörsmål faller mellan stolarna (där man alltså placerar mer eller mindre okända arbetarförfattare och deras verk).
Precis som antologin om amerikansk arbetarlitteratur präglas A History of British Working-Class Literature vidare av ett tämligen snävt nationellt perspektiv. Några jämförelser med arbetarlitteratur i andra länder görs inte, och någon dialog med forskning om sådan litteratur ger man sig inte in i.
Med detta sagt är A History of British Working-Class Literature ändå ett läsvärt verk, främst för dem som intresserar sig för brittisk litteraturhistoria. (Den som vill ha en kortare framställning kan läsa Ian Haywoods Working-Class Fiction: From Chartism to Trainspotting.)

Databas över brittisk och irländsk arbetarpoesi

På webbsidan "Labouring-Class Poets Online" kan man söka i en databas över arbetarklasspoeter från Storbritannien och Irland mellan 1700 och 1900.
Sidan sköts av John Goodridge och Bridget Keenan, som också är redaktörer för antologin A History of British Working-Class Literature.

David Ericsson, Döden är inte nog

David Ericssons senaste bok, Döden är inte nog, är en kärleksroman. Men den är också en skildring av 80-talets Stockholm ur en ung byggnads- och transportarbetares synvinkel.
På ett sätt representerar romanen ett återvändande till författarskapets startpunkt, novellsamlingen Truck stop från 1999. I likhet med den är nämligen Döden är inte nog ett mycket välslipat och närmast hårdkokt, men också romantiskt, prosakonstverk. Och även om arbete ges stort utrymme ligger fokus mindre på kritik av arbetsförhållanden än vad som varit fallet i några av Ericssons senaste böcker.
Men arbetarlitteratur är det fortfarande. Det markeras inte minst i slutkapitlet där författaren blinkar till Eyvind Johnson.

Om arbetarserier i Klassekampen

Sedan ett par månader skriver jag regelbundet i norska Klasskampens bokmagasin, som ett slags svensk kulturkorrespondent. I dagens tidning har jag sammanfattat något av det jag kommit fram till i min forskning om arbetarserier. Texten hittar man här.

Daria Bogdanskas Wage Slaves har översatts till norska.
Nu har jag försökt förklara för norrmännen att den
ingår i ett större sammanhang.

1000 nedladdningar!

Nu har boken Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives, som jag redigerat tillsammans med John Lennon, nu laddats ner mer än 1000 gånger från Stockholm University Press hemsida. Hur många fysiska exemplar som sålts vet jag inte, men att den digitala utgåvan fått en sådan stor spridning är oerhört roligt!

Maria Hamberg, Allt under himmelens fäste

Jag är väldigt förtjust i Maria Hamberg och har skrivit en hel del om henne, både här på bloggen och i mina böcker och artiklar. Hennes senaste bok – Allt under himmelens fäste – har inte gjort mig mindre förtjust. Tvärt om. Hamberg tycks nämligen bara bli bättre och bättre på att skriva.
I hennes nya roman möter vi Ingvar, en man som levt hela livet med sina föräldrar och nu blivit ensam. Ensammast i världen faktiskt. Och för honom är världen liten: den består av en lägenhet i en stockholmsförort, arbetet på ett industrilager och minnena av en bardom på landsbygden i Norrland.
Men, en dag träffar han en ung tjej som står och fryser utanför huset där han bor. Och mötet får honom att börja fundera över sitt liv, och rent av att sträcka ut en hand.
Hamberg är arbetarförfattare. Som sådan har hon bland annat på ett mycket förtjänstfullt sätt skildrat industriarbete och klassamhälle i romaner och noveller. I Allt under himmelens fäste är det dock inte huvudsaker. Men, medan nästan alla huvudpersoner i romaner, TV-serier och filmer tycks vara evighetslediga och ha all tid i världen att ägna åt sina äventyr, är Ingvar arbetare. Och det innebär bland annat att han måste pallra sig iväg till sin arbetsplats varje dag. Denna förankring i ett konkret socialt sammanhang skapar realism. Och eftersom grundhistorien i Allt under himmelens fäste är romantisk bidrar den till att skapa litterär dynamik. Och kanske har Hamberg rent av skapat en ny genre: den arbetarlitterära julsagan...?

Disputation i Danmark

I går, 30 november, försvarade Nicklas Freisleben Lund sin avhandling – I ambivalent kamp: Strejken og romanen 1850–1950 – vid Köpenhamns universitet. Jag ingick i "bedømmelseutvalget", vilket innebär att jag tillsammans med två kollegor först skrev ett utlåtande om avhandlingen och sedan fungerade som opponent vid den muntliga disputationen.
Det var mycket kul att få inblick i den danska disputationsprocessen. Att bedömarna samarbetar och dessutom fungerar som opponenter har stora fördelar i jämförelse med hur det går till i Sverige (där opponenten inte ingår i betygskommittén, och kommittén ofta inte träffas förrän i samband med disputationen).

Nicklas Lund grillas av Anne Fastrup, som var ordförande i "bedømmelseudvalget".

Lunds avhandling handlar om romaner som skildrar strejker, med fokus på Zolas Germinal, Nexøs Den store kamp (som utgör en del av Pelle erobreren) och Steinbecks In dubious battle. Dess viktigaste bidrag till forskningen är en analys av dessa romaners politiska funktioner. Lund menar att dessa inte främst är kopplade till propagerandet av vissa ideal, utan till etablerandet av "et ambivalent refleksionsrum for det politiska". Denna intressanta tes utvecklas i en serie mycket övertygande textanalyser och i dialog med andra teorier om litteratur och politik (däribland de som formuleras av den franske filosofen Jaques Rancière).
Opponenterna grillade Lund i sammanlagt en och en halv timme. Dessutom utsattes han för en opposition ex auditorio (dvs. från publiken) av Nexø-forskaren Henrik Yde. Det är tufft, inte minst eftersom opponenternas roll främst är att fokusera på sådant som kan ifrågasättas. Men Lund förde sig väl. Han blev inte för defensiv, men accepterade inte heller invändningarna rakt av.
Denna i vetenskapliga sammanhang föredömliga hållning visar, tillsammans med avhandlingens styrkor, att Lund säkerligen kommer att fortsätta att utföra bra forskning. Ett lämpligt första steg i hans fortsatta forskarkarriär vore att bearbeta avhandlingen och publicera den som en bok, gärna på engelska.