torsdag 22 september 2016

Eija Hetekivi Olsson, Miira

Jag var mycket förtjust i Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland när den kom ut 2012 (min recension i dåvarande LO-tidningen hittar man här). Nu har det kommit en fortsättning: Miira. Som framgår av min recension i Arbetet är jag fortfarande mycket förtjust.

måndag 19 september 2016

Arbetarskrivare i ljudboksform

Föreningen Arbetarskrivare har just gett ut en ny antologi: Efter oss. Till den kommer jag att återkomma så snart jag skaffat och läst den. (Dessutom kommer jag att gå till Poeten på hörnet i Malmö 1 oktober för att höra några av de medverkande prata om antologin.) Men innan jag läser kommer jag att lyssna till några av bidragen. Arbetarskrivanra har nämligen spelat in en massa uppläsningar ur antologin och lagt ut den på SoundCloud. Ett utmärkt initiativ tycker jag.

söndag 18 september 2016

Kristian Lundberg: Dagar bland skuggor, träd och vatten & Gud är inte ett främmande namn

Kristian Lundberg är aktuell med två böcker: den självbiografiska romanen Dagar bland skuggor, träd och vatten, som utgör fjärde delen i den svit som inleddes med Yarden 2009, och Gud är inte ett främmande namn.
I den förra står författarens erfarenheter av psykisk sjukdom i centrum, i den senare handlar det om hans gudstro. Inåtvänt, kan man alltså anta. Men då har man fel.
För den första berättelsen är fast förankrad i en konkret miljö: ett Malmö bebott av dem som äger och dem som ingenting har och där "klassmärket sitter som ett piskrapp över ryggen" på somliga. Samma sak gäller den andra boken, i vilken man inte bara får ta del av tankar och funderingar om Gud, utan också följa med till exempelvis EU-migranternas läger och Migrationsverkets förvar. Lundbergs törstande efter Gud är nämligen "en törst som kräver både social, ekonomisk och andlig rättvisa".
Dagar bland skuggor, träd och vatten och Gud är inte ett främmande namn utgör viktiga byggstenar i Lundbergs oeuvre. Här ges delvis nya perspektiv på sådant han skrivit om i exempelvis Yarden och En hemstad. Men de är också drabbande i egen rätt. Och vad gäller språk och stil har de faktiskt en lyster som är starkare än de tidigare verken.