torsdag 14 november 2019

Ken Loach, Sorry we missed you


Ken Loach har sedan 1960-talet skildrat och kritiserat det brittiska klassamhället på film och TV. Guldkornen i hans produktion är många, men frågan är om han inte lyckats särskilt väl på senare tid.
Jag, Daniel Blake, som kom 2016 och handlar om några arbetarens kafkaliknande upplevelser i "reformerade" sociala trygghetssystem, fick exempelvis – mycket välförtjänt – positiv respons från såväl kritiker som biopubliken.
Loachs nya film, Sorry we missed you, skildrar de arbetsmarknaddsförhållanden som just nu breder ut sig i västvärlden ur en arbetarfamiljs synvinkel. Pappan kör paketbil som franchisetagare, medan mamman arbetar på beting inom hemtjänsten. För båda innebär detta långa dagar, låg lön, hög osäkerhet och enorm stress. Och även resten av familjen får naturligtvis betala ett högt pris för föräldrarnas situation.
Sorry we missed you skildrar verkliga förhållanden som verkligen behöver uppmärksammas och den gör det på ett mycket drabbande sätt, inte minst för att samtliga skådespelare gör så övertygande insatser. Jag hoppas att den får politiska följdverkningar.  

fredag 8 november 2019

Debatt om arbetarlitteratur



Förra sommaren var det debatt om arbetarlitteraturen i tidskriften Klass och på dess Facebooksida. Idag upptäckte jag att inläggen, varav jag skrivit ett, publicerats på tidskriftens hemsida. De kan läsas här.

måndag 4 november 2019

Marxistisk manga

Idag fick jag ett paket från USA. Det innehöll mastodonttidskriften International Journal of Comic Art vars senaste nummer (volym 21, nummer 1) omfattar mer än 800 sidor. Ett par av de där sidorna – närmare bestämt 423–438 – har jag fyllt med text i form av artikeln "Marxism Across Media: Characterization and Montage in Variety Artwork's Capital in Manga".
Som framgår av titeln har jag undersökt vad som händer med marxistiskt tankegods när det presenteras i serieform. En av mina slutsatser är att det visuella inslaget i serier innebär att abstrakta begrepp kan komma att kopplas väldigt starkt till konkreta uppenbarelser. När man i en serie skildrar en kapitalist kan denne exempelvis lätt bli mer individualiserad än vad som är fallet i Marx skrifter.
En annan slutsats är att seriemediet lämpar sig väl för montage, vilket gör att det är lättare att förena det abstrakta (exempelvis ett begrepp) med det konkreta (exempelvis ett historiskt expel) än vad som är fallet i såväl politiska traktat som i romaner (som jämförelseobjekt tar jag upp Steinbecks Vredens druvor).
Jag hävdar också att seriemediet kan användas för att skapa förbindelser mellan marxismen och människor som inte läser varken Marx eller Steinbeck i bokform.
Om man vill läsa artikeln kan man bege sig till något av de två svenska bibliotek som håller sig med den – universitetsbiblioteken i Malmö och Stockholm – eller be sitt lokala bibliotek att beställa ett fjärrlån.