Working-Class Studies-konferens i Texas (men på nätet)

 Idag skulle det hållits en konferens vid The Texas Center for Working-Class Studies. Pandemin och det oväder som för tillfället drabbat Texas har dock medfört att den kommer att hållas på nätet istället. 

Idag 08.00 lokal tid (15.00 svensk tid) öppnas konferenshemsidan, där man kan ta del av förinspelade presentationer. Allt kommer att vara tillgängligt i två veckor.

Själv har jag bidragit med en presentation – som jag håller tillsammans med min kollega John Lennon från University of South Florida – om kursen om arbetarlitteratur från olika länder som jag höll i höstas och om möjligheterna att skapa internationella samarbeten inom forskning och undervisning om just arbetarlitteratur. (Kursen kommer för övrigt att ges igen till hösten - mer information kommer snart här på bloggen).

Katja Oskamp, Marzahn, mon amour

 När hon var 45 år skolade den tyska författen Katja Oskamp om sig till forvårdare och började arbeta som sådan i Marzahn, ett stort höghusområde i före detta Östberlin.

2019 fick hon så sitt stora genombrott som författare med boken Marzahn, mon amour: Geschichten einer Fussplegerin (Marzahn, min älskade: En fotvårdares historier), i vilken hon beskriver sin arbetsvardag och sina möten med människor av olika slag, som alla har det gemensamt att de bor i Marzahn och därför befinner sig på visst avstånd från de världar som brukar skildras i den tyska litteraturen. 

Framgångarna beror inte bara på att Oskamp skildrar intressanta men tämligen outforskade delar av den tyska samtiden, utan även på att hon skildrar dem väl. Stora sammanhang sammanfattas i pregnanta episoder och formuleringar och bakom det enkla och vardagliga anas hela tiden stora existentiella och sociala djup. 

Boken borde utan tvekan översättas till svenska.

Artikel om Stig Sjödin i Tidskrift för litteraturvetenskap

 Idag kom Tidskrift för litteraturvetenskap ut med sitt sista nummer 2020 (nummer 4-5). Det verkar också bli det sista numret över huvud taget i fysisk form. Framöver blir det enbart nätpublicering.

Jag medverkar denna gång med en artikel om Stig Sjödin som fått rubriken "En kampdiktare i folkhemmet" och som handlar om hur han förhåller sig till genren kampdikt och till frågan om litterär autonomi. Den engelskspråkiga sammanfattningen lyder som följer:

This article analyses how the working-class poet Stig Sjödin (1917-1993) thematizes, in his works, his role as a labour-movement poet. This is done though an investigation of his relationship to older agitational labour-movement songs. These songs constituted an important genre within Swedish working-class literature during the decades around the turn-of-the-century 1900. However, they belong to a different era than Sjödin’s poetry, and were shaped by different conditions. Therefore, a comparison can make visible what is historically specific about Sjödin’s oeuvre, especially regarding its (and modern Swedish working-class literature’s) relationship to the labour movement.

Så småningom kommer atikeln att kunna läsas via tidskriftens hemsida.

Om arbetarlittertur och arbetarlitteraturforskning i Svenska Dagbladet

 Rasmus Landströms bok Arbetarlitteraturens återkomst har sannerligen skapat medial uppmärksamhet för såväl arbetarlitteraturen som arbetarlitteraturforskningen. Det tackar vi arbetarlitteraturforskare så klart för.

I dagens Svenska Dagbladet finns exempelvis en stor artikel av Sebastian Lönnlöv som fokuserar på Landströms översiktsverk, men som också diskuterar Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforsknings senaste forskningsantologi Arbetarförfattaren: Litteratur och liv (2020). 

Såhär skriver Lönnlöv om antologin:

Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning bildades 2010 och har redan hunnit publicera sex antologier. Den sjätte, ”Arbetarförfattaren. Litteratur och liv” (Gidlunds Förlag), rymmer 18 artiklar med en gemensam grundfråga: vem som kan sägas vara arbetarförfattare och vad arbetarlitteratur egentligen är.

Frågan kan vara laddad, både inom forskningen och för författarna själva. På 1920-talet protesterade Ragnar Jändel och Ivan Olje­lund mot att kallas ”proletärdiktare”. I dag vill Elsie Johansson kallas författare utan någon form av prefix framför. Oviljan kan handla om att inte vilja definieras i onödan, eller om att epiteten upplevs som ned­låtande. Men att klassas som just arbetar­författare kan också vara förenat med krav på att anpassa sitt skrivande, utifrån kollektivets syften snarare än de egna.

Redan Maria Sandel, som med ”Vid svältgränsen” (1908) skrev vad som anses vara Sveriges första arbetarlitterära verk, fick höra av en socialdemokratisk recensent att hon inte hade nog tydlig ”proletarisk ton”. Bland mer konservativa kritiker fick hon i stället gehör först när hennes böcker närmade sig den borgerliga bildningsromanen. Med tanke på hur Sandel länge har skrivits ut ur arbetarlitteraturhistorien är det glädjande att ”Arbetar­författaren” rymmer två bidrag om just henne – Beata Agrells receptionsstudie och Ewa Bergdahls djupdykning i ”Sandels syn på sig själv som arbetarförfattare”.

Att arbetarförfattare brottas inte bara med beteckningen i sig, utan också med sin egen roll, är en annan tydlig tråd i antologin. Med den norska författaren Karin Sveen som exem­pel menar Christine Hamm att arbetarförfattaren präglas både av sin uppväxt i arbetar­klassen och av den kulturella klassresa som författarskapet innebär. Det arbetarlitterära uppstår, enligt Hamm, i spänningsfältet mellan sökandet efter å ena sidan tillhörighet, å andra sidan frihet.

Även Anker Gemzøe, som skriver om Martin Andersen Nexø, uppehåller sig vid det faktum att arbetarförfattarens kliv – ut ur sin klass och in i den litterära offentligheten – kan skapa känslor av förlust, skuld och främlingskap.

En ständig fråga i det arbetarlitterära sammanhanget, som också engagerar flera av antologins forskare, är gränsdragningsproblemet kring vem som är tillräckligt mycket arbetare för att kunna sägas skriva arbetarlitteratur. Enligt Lars Furulands klassiska definition är ju arbetarlitteratur skriven om, för och av arbetare.

Magnus Nilsson, som i antologin bidrar med en analys av Föreningen arbetarskrivares tidskrift Klass, har föreslagit en definition där arbetarlitteratur är den litteratur som av läsaren kopplas samman med arbetar­klassen. En sådan definition löser vissa problem, men skapar samtidigt andra – för vems uppfattning är det då som ska räknas? Beata Agrell har i stället lanserat termen arbetarlitteraritet, som fokuserar på det enskilda verket snarare än författaren och särskilt då på dess närvaro – eller frånvaro – av klassperspektiv.

Den sortens definitioner kan framstå som akademiska hårklyverier, men är svåra att komma undan i diskussioner om arbetar­litteratur, bland annat för att de berör viktiga frågor om vilka som hörs i den litterära offentlig­heten och vem som har mandat att alls tala om hur det är att tillhöra arbetar­klassen. Borde vi alls tala om arbetarlitteratur när böcker om arbete saknar tydligt (arbetar)klassperspektiv, eller har vi snarare att göra med arbetslitteratur?

 

Om arbetarlitteratur i Förr och Nu

 I de senaste numren av tidskriften För och Nu har man kunnat läsa en serie artiklar om arbetarlitteratur. I senaste numret skriver exempelvis Anne Lidén om Josef Kjellgren. Tidigare har man tagit sig an Martin Koch, Maria Sandel och Rudolf Värnlund. De ambitiösa och välskrivna artiklarna kompletteras med utdrag ur litterära texter.

Artikel om Sjödin i Passage

 

 Idag utkommer den danska tidskriften Passage med ett temanummer som har rubriken "Arbejder, litteratur, arbejde". Jag medverkar med en artikel – som alltså översatts till danska! – med titeln "Arbejdets æstetik og politik i Stig Sjödins lyrik". 

Den engelska sammanfattningen lyder såhär:

Magnus Nilsson: “The Aesthetics and Politics of Work in the Poetry of Stig Sjödin” This article analyses one of the most prominent motifs in Swedish working-class writer Stig Sjödin’s (1917-1993) poetry, namely that of work. The main argument is that Sjödin’s attitudes toward work were conditioned both by his Marxist worldview, and by the different audiences for which he was writing. The poetry that he published in the labor-movement press aimed at creating class consciousness among workers, and presented work both as something marked by oppression and injustice, and as a source of pride. In his poetry collections, he presented industrial labor to an audience outide the working class, with the aim of making them aware of the plight of the working class. Here, work was presented in a more univocally negative way than in the poetry priented in the labor-movement press.

Den som vill införskaffa tidskriften, eller veta mer om den aktuella utgåvan, kan göra det via förlagets hemsida. 

Sjödin om Ekelöf

  Den bok om Stig Sjödin som jag länge skrivit på är klar och kommer ut i maj. Men det innebör inte att jag är klar med Sjödin. Nu studerar jag nämligen det litterära materialet i fackförbundsrtiningen Kommunalarbetaren, där han bland annat skrev krönikor under rubkiken "Liten Revy".  

 

En av de intressantanste av dessa krönikor är den som publicerades i nummer sju 1970, och som handlar om Maja Ekelöf och hennes Rapport fån en skurhink. 

 

Boken hade ännu inte utkommit, men Sjödin hade uppenbarligen fått läsa åtminstone delar av manuskriptet. Han fokuserar dock inte så mycket på Ekelöfs verk som på hennes status som arbetarförfattare. 

 

Inledningsvis konsteras att de första arbetardiktarnas framträdande möttes med förundran: ”Det låg någonting mycket märkligt i det faktum att de kunde formulera sig skriftligt. Litteraturen var en angelägenhet för de bildade, för människor som passerat universiteten. De triviala saker som folket kunde berätta var inte heller föremål för den bildade klassens intressen annat än som kuriositeter”. 

 

Denna ”vanföreställning” har därefter levt kvar, menar Sjödin, och bland annat resulterat i att de proletära 30-talisterna mötts med skepsis, trots att det var de som stod för tidens ”nyerövringar i form och uttryck”. 

 

Och nu upprepades alltså historien, när folk häpnade inför att en städerska vunnit en romanpristävling. 

 

Sjödin är dock varken chockad eller förvånad. Han menar nämligen att arbetarklassens erfarenheter – i kombination med läshunger – kan utgöra ett bra fundament för litterärt skapande:

 

Det finns ett universitet i litteraturen, som de flesta som kan läsa har tillgång till om de kan få tag på böcker. Maxim Gorkij har berättat om dessa universitet, där inskrivning och examina inte förekommer, men där kunskaperna redovisas offentligt i ren livserfarenhet.

En städerska i dagens Sverige, mor till fem barn, frånskild, som ser på sig själv ed vakna och självkritiska ögon och som betraktar omvärlden med skarpsinne och humor bör rimligen ha minst lika goda förutsättningar att tillföra den fortlöpande dokumentationen positiva bidrag som varje litterär yngling som bara hunnit nöta skolbänkar.

 

Dessutom framhöll Sjödin att Ekelöfs medlemskap i Kommunalarbetarförbundet utgjorde en ”bra grund” för hennes författarskap: ”Om man vill orientera sig i samhället och försöka beskriva det, så är facket en bra skola”. 

 

Detta är intressanta tankar. Det är också intressant att de lades fram i en fackförbundstidning.

 

 

Om min forskning i Flamman

 Flamman har publicerat en stor artikel om mig och min arbetarlitteraturforskning, med anledning av att min kollega John Lennon och jag gett ut en ny antologi om arbetarlitteratur i olika länder. För att läsa, klicka här.

Om nordisk arbetarlitteraturforskning i Mål & Medel

 I december höll Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning sin sjunde konferens. Den bevakades av Henrik Johansson, som nu skrivit en kort rapport i Mål & Medel som är Livsmedelsarbetarförbundets medlemstidning (och den fackförbundstidning som satsar mest på kulturen). För att läsa, klicka här.

Seminarium om ny avhandling

 10 februari 13:00–15.00 ordnar Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning ett seminarium där Hannah Tischmann presenterar sin avhandling Timing “the Invisibles”: Narrative Time Practices and Social Inequalities in Selected Works of Swedish Working-Class Literature of the 1970s and the Early Twenty-First Century. 

Hannah disputerade förra året vid Universitetet i Wien. Hennes avhandling behandlar bland annat verk av Maja Ekelöf, Marit Paulsen, Erik Johansson, Susanna Alakoski, Johan Jönsson och Kristian Lundberg.

Seminaret hålls via Zoom. Om du vill delta, kontakta Magnus Nilsson.