Ämbetsmannen som trivdes i fängelset

Hans Scherfig

Min läsning av Hans Scherfig har fortsatt med romanen Den försvunne ämbetsmannen [Den forsvundne fuldmæktig, 1938]. Den handlar om en tjänsteman som grips av en plötsligt frihetslängtan, iscensätter sin egen död och flyttar ut på landet under falsk identitet. Tyvärr upptäcker han snart att livet på landet inte alls är så idylliskt som han mindes från bardomens semestrar. Men när han så småningom avslöjas hamnar han på en betydligt trevligare plats, nämligen i fängelset. Här får man mat på regelbundna tider, man får enkla arbetsuppgifter och man slipper oroa sig. Fängelset är helt enkelt själva inbegreppet av det borgerliga liv till vilket han skolats. Scherfigs roman är alltså ett satiriskt angrepp på borgerligheten. Men trots att Scherfig var kommunist är det inte borgerlighetens exploatering av arbetarklassen som kritiseras, utan dess kultur och levnadssätt.