tisdag 26 maj 2015

Fri höjd

Nyligen gav En bok för alla ut boken Fri höjd och arton andra noveller. Tanken är att den ska kunna användas i fackliga studier. Det är en bra idé, för arbetarlitteratur kan i allra högsta grad bidra med intressanta perspektiv på det fackliga arbetet. Jag har recenserat boken i Arbetet.

lördag 16 maj 2015

David Ericsson, Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?

David Ericssons novellsamling Truckstop från 1999 fick bra kritik, vilket var välförtjänt. En recensent kallade rent av författaren för en "landsvägens Leonard Cohen". Kanske vore dock beteckningen "landsvägens Ivar Lo-Johansson" rimligare. Ericsson är nämligen en utpräglad arbetarförfattare som kombinerar sitt skönlitterära skrivande med arbete som lastbilschaufför, som i sina verk tematiserar erfarenheter från arbetslivet och som dessutom är verksam som skribent i fackförbundspressen. På 1990-talet ingick dock inte arbetarlitteraturen i kritikernas referensramar på samma självklara sätt som nuförtiden...
Efter Truckstop har Ericsson gett ut flera romaner, bland annat Taxfree som närmast kan beskrivas som en facklig thriller. Men han har också skrivit noveller som bland annat publicerats i Föreningen Arbetarskrivares utmärkta antologier. Och nu är han aktuell med en ny novellsamling: Vad skulle vi göra om vi inte var rädda? (Lindelöws Bokförlag).
Jag läste samlingen för någon vecka sedan och måste erkänna att jag efteråt kände mig litet besviken, vilket möjligen kan bero på högt ställda förväntningar. Efter några dagar upptäckte jag dock att texterna fortfarande låg och malde i skallen på mig, och nu har jag omvärderat boken.
Ericssons noveller präglas av en lågmäld stämningsfullhet som gör att den skildrade världen – huvudsakligen det moderna arbetslivet – blir intressant på andra sätt än de man förväntar sig. De är realistiska, men också romantiska och författarens språk är ibland väldigt melodiskt. Kanske var den där jämförelsen med Cohen inte så dum i alla fall? Fast Ivar Lo-Johansson var ju också en mycket skicklig novellförfattare...

söndag 10 maj 2015

Susanna Alakoski, April i anhörigsverige

Jag tycker att Susanna Alakoski är en av våra allra bästa arbetarförfattare (och då menar jag över huvud taget, inte bara i samtiden). Svinalängorna drabbade mig hårt när den kom ut för snart tio år sedan, och den har jag också sysslat väldigt mycket med i min forskning. Jag har också varit väldigt fascinerad av Oktober i fattigsverige från 2012, i vilken Alakoski utvecklar sitt skrivande i en oerhört intressant riktning, inte minst stilistiskt/formellt.
April i anhörigsverige är en fortsättning på oktoberboken. Här flyttas fokus mot frågor om missbruk och anhörigskap, men perspektivet är liksom i det tidigare författarskapet brett: klass, kön, migration etc. finns fortfarande med som viktiga perspektiv. Dessutom fortsätter Alakoski att slipa sina litterära verktyg.
Läs!