söndag 31 maj 2020

Författarna och de fattigas moral


I dagens Klassekampen skriver jag om hur skönlitteraturen - exempelvis författare som Bertolt Brecht och Kamel Daud - kan hjälpa oss att förstå den komplicerade politiska frågan om de fattigas moral. Utgångspunkten är Jonas Sjöstedts 1 maj-tal, i vilket han hävdade att de rika under coronapandemin uppfört sig svinaktigt medan exempelvis ungdomar i Stockholms arbetarförorter varit solidariska. Jag menar att Sjöstedts resonemang är livsfarligt och att skönlitteraturen kan hälsa oss att förstå varför... Den som vill läsa artikeln kan klicka här (den ligger bakom betalvägg, men man kan prova tidningen i en månad för bara en krona).

lördag 30 maj 2020

Artikel om ekonomisk orättvisa och arbetarlitteratur tillgänglig


För ett tag sedan skrev jag här på bloggen om en artikel jag skrivit om hur ekonomisk orättvisa skildras i modern svensk arbetarlitteratur (se här). Nu har den blivit fritt tillgänglig på nätet. För att läsa eller ladda ner, klicka här, eller på bilden ovan.

fredag 22 maj 2020

Hjalmar Branting in memoriam

När Hans Eklunds symfoni "Hjalmar Branting in memoriam" uruppfördes 16 februari 1974 i samband med invigningen av nya Folkets hus i Sandviken medverkade Stig Sjödin med recitation av en dikt . Det hela spelades in och finns med på skivan Människans glädje: Dikt och musik om arbete, rättfärdighet och människovärde som (om jag förstått saken rätt) kom ut 1994 och som jag lyckats få tag på via nätet.
I texthäftet skriver Enn Kokk att Sjödins dikt utgår från ett berömt fotografi av Branting från 1917, på vilket han till synes lugn som en filbunke promenerar omgiven av poliser med dragna sablar som står i begrepp att ge sig på hungrande arbetare.


"Han behåller hatten och besinningen på", skriver Sjödin. Och även i övrigt beskriver han Branting som en lugn typ – som någon som "talar besinning" och insisterar på att "uppror och / extas" måste "paras med analys och kyla". Till "befrielseropen" måste man foga solidaritet och organisation.
Som Kokk helt riktigt påpekat polemiserar Sjödins dikt mot 70-talets kommunistiska vänster, som fokuserade mer på uppror, extas och befrielserop än på analys, organisation och solidaritet. Åtminstone inbegrep deras solidaritet och organisation inte alltid den verkligt existerande svenska arbetarklassen. Men för Sjödin var den helt central för socialismens förverkligande:
Vad som betyder någonting är att arbetarklassen samlar sig
och beslutar att medvetet sträva
mot en samhällsordning där inte
ett litet fåtal skördar lejonparterna av frukterna.
Det handlar om allas arbete, allas lön.
Dessutom betonar han vikten av att inte förvandla ideologiska grundsatser till dogmer, utan istället förhålla sig historiskt till dem:
De ideologiska mallarna förändras
från tid till tid, precis som verkligheten,
men uttolkarna svär sig fast vid det entydiga.
Att även detta skulle ha en udd mot 70-talsvänstern till vänster om socialdemokratin är nog inte helt otänkbart. Och kanske är det även i den riktningen Sjödin sparkar i följande passage, i vilken Brantingmonumentet i Stockholm beskrivs:
Ögonblicket fångat i gjutarens form
håller fast framtiden, förstelnar den
till ogripbar massa. Metallerna talar inte.
Personkulten var ju trots allt tämligen utbredd bland leninister, trotskister och maoister. Men Sjödin vänder sig också till den reformistiska socialdemokratiska arbetarrörelse han själv tillhörde. Ända sedan 1950-talet hade han nämligen i sina dikter i fackförbundspressen kritiserat denna rörelse för att vara allt för inriktad på det förflutna och på att fetischera forna tiders hjältedåd.
Att Sjödin i en dikt som ingår i en symfoni som hyllar Branting varnar för att betrakta honom som ett monument skapar dynamik i texten (och kompenserar åtminstone i viss mån för den misslyckade metaforen "lejonparterna av frukterna"). Dessutom innebär greppet att dikten blir kongenial med Eklunds musik. Den är nämligen i allra högsta grad "modern", men innehåller flera referenser till äldre arbetarrörelsemusik, som Internationalen och Arbetets söner.  

onsdag 13 maj 2020

Från Nexø till Alakoski på nätet

Antologin Från Nexø till Alakoski: Aspekter på nordisk arbetarlitteratur är numera fritt tillgänglig på nätet! För att ladda ned den, klicka här.
Boken, som ursprungligen kom ut 2011, är resultatet av den första konferensen som anordnades av Nordiskt närverk för arbetarlitteraturforskning (i Lund 2010). Sedan dess har nätverket arrangerat ytterligare fem konferenser, och ytterligare en ska - om coronavisuret medger - hållas i Köpenhamn i höst. Det har också getts ut tre antologier till (en fjärde kommer snart), varav en redan från början gjordes tillgänglig i fulltext på nätet. För mer information om konferensen och böckerna, se nätverkets hemsida.

måndag 11 maj 2020

Bernt Olov Andersson, Den osynliga nåden

I oktober 2018 var jag i Sandviken för att hålla föredrag om Stig Sjödin (om det kan man läsa här).  Det blev startpunkten för det forskningsprojekt jag nu håller på med och som så småningom ska resultera i en bok om just Sjödin.
Kvällen innan föredraget bjöds jag på utsökt middag hemma hos Åsa Morberg, som är ordförande i Stig Sjödin-sällskapet. Hon hade också bjudit in Bernt Olov Andersson, som jag träffat på tidigare – bland annat på "Boken på arbetsplatsen" – men aldrig fått tillfälle att prata med. Men det fick jag tillfälle att göra nu, vilket var mycket trevligt. Dessutom gav han mig sin nya bok, Den osynliga nåden, som då faktiskt ännu inte kommit ut. Och nu har jag äntligen kommit mig för att läsa den...
Det är en mycket bra bok. Den börjar som släktkrönika och fortsätter som en memoar som kulminerar i författarens förvandling från industri- och byggarbetare till författare. Med jämna mellanrum finns dessutom gestaltande partier insprängda, som inte sällan hämtats från någon av Anderssons tidigare böcker.
Precis som så många andra arbetarförfattare skriver Andersson alltså om sig själv och den egna släkten. Men liksom som i mycket annan arbetarlitteratur är perspektivet i Den osynliga nåden mycket större än så. Individerna och familjerna placeras nämligen genomgående i ett socialt sammanhang. Dels knyts de till varandra genom det som Andersson kallar "det sociala arvet", dels understryks hur deras individuella öden påverkas av samhällsutvecklingen och samhällsvillkoren i stort.
Dessutom utgör Anderssons olika böcker delar i en större helhet. Tillsamman berättar de "den stora historien om de människor som behöver gestaltas, men som själva inte har rösten eller förmågan att göra det". Det är verkligen inte illa.

lördag 2 maj 2020

Poesi på 1 maj

Årets 1 maj-firande blev mycket märkligt, eftersom det inte gick att anordna demonstrationståg och offentliga sammankomster. Men tack vare att firandet skedde på nätet kunde man å andra sidan vara delaktig i fler och andra sammanhang än vad som är möjligt när man ska vara på plats rent fysiskt.
Själv följde jag flera firanden, och kan glädjande nog konstatera att poesin ofta fick en framskjuten plats. Efter att vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt hållit sitt tal lämnades exempelvis ord och bild över till Farhiya Feysla, som läste en dikt om kapitalismen. Och socialdemokraterna i Malmö delade vid sitt digitala firande ut arbetarrörelsens kulturpris till Anna Arvidsdotter, som också fick läsa en dikt i direktsändning.
Samtidigt som man moderniserade firandet rent tekniskt, satsade man alltså även på poetisk modernisering genom att lyfta fram samtida (och rent av unga) poeter. Jag hoppas att man fortsätter på den inslagna vägen nästa år, när vi förhoppningsvis kan fira 1 maj tillsammans igen.
Nedan kan du lyssna på Arvidsdotters dikt. Spola fram till 9:20 för att komma direkt till prisutdelningen och uppläsningen.