måndag 4 april 2011

"Mediestrategi"

I LO-Tidningen från 25 februari läser jag om en rapport som säger att LO måste satsa på "berättelser som når ut i medierna" om man vill ha en chans i opinionsbildningen. Denna slutsats är både lovande och förskräckande. Det förskräckande ligger i att rapporten tycks vara helt fokuserad på frågan om hur man gör "reklam" för arbetarrörelsens idéer. (I en annan artikel i samma nummer av tidningen skriver Lennart Kjörling klokt om att politik inte handlar om att vinna röster medelst fiffiga reklambudskap, utan om att bygga starka sociala rörelser.) Det som är lovande är den oerhört senkomna insikten om att berättelser faktiskt kan vara politiskt betydelsefulla. Och från denna insikt borde väl steget inte vara så långt till upptäckten att det faktiskt finns en svensk arbetarlitterär tradition som är sprängfylld med bra historier om klassamhället, solidaritet, arbetslöshet och annat som arbetarrörelsen förhoppningsvis vill föra upp på den politiska dagordningen.
Eftersom jag pysslat en del med arbetarlitteratur kommer här ett alternativt "mediepolitiskt program" för arbetarrörelsen (som dessutom är helt gratis):

1. LO måste omedelbart starta studiecirklar om svensk arbetarlitteratur. En cirkel per 100 medlemmar kan vara ett bra mål för det första året. (Från och med år två måste man naturligtvis bli mer ambitiös.) Kontakta gärna Kersti Bosdotter för att höra hur man går tillväga. Och ge gärna ABF chansen att medverka. Men om de kommer med sitt vanliga tugg om att knyppling och växtfärgning är viktigare än litteratur och politik så avbryt omedlebart samarbetet.

2. Dessa litteraturcirklar måste kompletteras med skrivarcirklar. Här är Föreningen Arbetarskrivare en given samarbetspartner. Ta även kontakt med Sven Lindqvist och be honom skriva en uppdaterad version av Gräv där du står. Tyska "Werkkreis Literatur der Arbeitwelt" bör också konsulteras, liksom de historiker som arbetat med cirklar där arbetare berättar om sitt arbetsliv. (ABF kan bjudas in på samma premisser som i punkt 1.)

3. Arbetarrörelsens partier måste omedelbart skrota sina nuvarande kulturpolitiska program och istället satsa på en kulturpolitik som gynnar läsande och skrivande. Gör gärna Kersti Bosdotter och Lotta Durgé till kulturpolitiska talespersoner (och i händelse av valseger till kulturministrar.)

4. Arbetarrörelsen måste omedelbart avsätta pengar för ett stort forskningsprojekt om arbetarlitteraturens historia, med målet att publicera en arbetarlitteraturhistoria som är minst lika ambitiös som den redan existerade Skånes litteraturhistoria. Till projektet bör knytas några doktorandtjänster och finansiering av en årligt återkommande konferens om svensk och internationell arbetarlitteratur. (Tänk om det fanns någon litteraturvetare med arbetarlitteratur som huvudsakligt forskningsintresse som kunde åta sig att leda ett sådant projekt...)

5. Arbetarrörelsepressen måste omedelbart sluta publicera så mycket trams och istället skriva mer om kultur. Om Lantarbetaren på 1930-talet kunde ha en bra kultursida borde det vara möjligt även i dagens arbetarpress. John Swedenmark, som är kulturredaktör på LO-Tidningen, kan visa de andra redaktörerna hur slipstenen ska dras.

6. Arbetarförfattarna måste betraktas som en viktig samarbetspartner till arbetarrörelsen. Bjud in dem till möten, recensera deras böcker, ge dem stipendier. (Detta kan finaniseras genom att man beställer färre dumma utredningar om "mediestrategi".)

9 kommentarer:

  1. Snyggt sammanställt! F.ö. undrar jag stilla om du är den "akademiker som specialiserat sig på arbetarlitteratur" som hastigt nämns i K. Lundbergs nya, uppföljande roman till Yarden.
    /Christian

    SvaraRadera
  2. Applåder härifrån!

    Mimmi i Falun

    SvaraRadera
  3. Jag är inte den arbetarlitteraturexpertakademiker som nämns av Lundberg. Tror att det kan vara någon av kamraterna i Göteborg (Åsa Arping eller Beata Agrell kanske). Har aldrig växlat ett ord med K. L.

    SvaraRadera
  4. Okej. Hehe, arbetarlitteraturexpertakademiker. Behöver förresten tips på bra litteratur om Marx teorier, eller liknande. Kan inte släppa den marxistiska analysen när jag ser kapitalismens (oundvikliga) utveckling och relationen marknad/stat. Den ligger som ett raster över hela skiten!
    /Christian

    SvaraRadera
  5. Förutom min kurs "Introduktion till marxistisk teori" (7,5 hp. på nätet) kan jag rekommendera David Harveys föreläsningar om Kapitalet (fritt tillgängliga på nätet). Vill man gå ett steg längre bör man läsa Resnick och Wolff, "Knowledge and class". Wolff har också en hemsida där han lagt ut föreläsningar som presenterar den marxianska klassanalysens grunder, analyserar den pågående krisen ur ett marxistiskt perpektiv etc. För övrigt är ingen utveckling oundviklig.

    SvaraRadera
  6. Jag gick kursen förra vintern, och fick mersmak. Tack för tipsen! Vad jag menar är att inom det slutna systemet kapitalism är utsugning, självförstörande och allt kraftigare "kriser etc. givna. Kapitalismen själv är såklart inte naturgiven!
    /Christian

    SvaraRadera
  7. Bredan Cooney har gjort lite roliga youtubeklipp där han läser Marx.

    Kan vara en ingång:

    http://www.youtube.com/brendanmcooney
    http://www.youtube.com/brendanmcooney#p/a/1F6723279F3E4676/0/9oXEgH4HzYk

    / David.

    SvaraRadera
  8. David: härligt, ska kollas!
    /Christian

    SvaraRadera
  9. David Harvey har båda gjort en inspelad kurs om Kapitalet vol. 1, finns på hans hemsida, samt skrivit ett antal bra böcker. Primärt kan Limits to Capital rekommenderas

    SvaraRadera