Herr Pinneberg är tjänsteman - och det är en av anledningarna till hans olyckor. Som tjänsteman drabbas han lika hårt som arbetarna av krisen, men till skillnad från dem saknar han tillgång till starka organisationer för inbördes hjälp. När han första gången träffar sin blivande svärfar - en socialdemokratisk arbetare - blir han exempelvis utskälld för att han arbetar övertid utan ersättning, att han accepterar en lön som är lägre än den som stipuleras av avtalet etc. Och när han efter hand glider allt närmare katastrofens rand blickar han allt oftare mot arbetarna och deras självförsvarsorganisationer. Till sin fru säger han exempelvis följande:
"Wenn wir wenigstens Arbeiter wären! Die sagen Genosse zueinander und helfen einander... [---] Unsereiner, Angestellter, wir stellen doch was vor, wir sind doch was Besseres..." (Ungefärlig översättning: "Om vi åtminstone varit arbetare! De kallar varandra för kamrater och hjälper varandra... [---] Vi tjänstemän, vi inbillar oss att vi är finare...")
Kleiner Mann - was nun? är en klassiker med särskild aktualitet. För ett tag sedan såg jag en dramatisering av romanen på Wolfgang Borchert Theater i Münster, och en nyutgåva av boken ligger högt på de tyska bestsellerlistorna. Anledningarna till att Falladas berättelse framstår som så angelägen just nu är inte svåra att förstå. För hur många Pinnebergs finns det inte nuförtiden: människor i tjänste- och servicesektorerna med osäkra anställningsvillkor, låga löner och högra prestationskrav som ständigt riskerar att trilla ner i arbetslöshet och "utanförskap" men som (av olika anledningar) står främmande inför såväl den politiska som fackliga arbetarrörelsen.
Herr Pinneberg funderar ibland på att bli kommunist (hans fru är det redan). Och hans hyresvärd förklarar att om han vore i Pinnebergs käder skulle han utan tvekan gå med i kommunistpartiet. Dagens Pinnebergar har nog inga sådana funderingar. Och det är ett stort problem, såväl för Pinnebergarna som för arbetarrörelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar