En av presentationerna på konferensen Nordisk arbetarlitteratur handlade om en författare som inte alltid betraktas som nordisk och sällan räknas till arbetarförfattarna, nämligen Peter Weiss. Att han inte ses som arbetarförfattare beror väl främst på att han inte hade arebtarklassbakgrund. Dock påpekade filmvetaren Lars-Gustaf Andersson att just denna fråga tematiseras i Weiss Motståndets estetik, som kan läsas som ett slags önskebiografi där Weiss iscensätter sig själv som arbetare. Dessutom är problematiserandet av själva författararbetet ett viktigt tema i Motståndets estetik. Så kanske är romanen - bland annat! - en berättelse om arbetarlitteraturens möjligheter?
En annan "outsider" som ägnades intresse var Brecht. Litteraturvetaren Rickard Schönström höll nämligen ett föredrag om hur Brechts skildring av arbetaren har beröringspunkter med den inom arbetarlitteraturen utbredda tendsen att koppla samman just arbetaren med "det moderna". Genom att på detta sätt gå i dialog med arbetarlitteraturforskningen visade Schönström med eftertryck att denna forskning faktiskt kan generera insikter som är användbara även för förståelsen av andra sorters litteratur. Och det är naturligtvis en välkommen insikt för oss som forskar om arbetarlitteratur.
På tal om författare som inte brukar räknas till arbetarförfattarna, tänker jag på Per Gunnar Evander. Klas Kronbergs tar i sin magisteruppsats (2008)upp om Evander har skrivit verk som kan anses vara arbetarlitteratur. Kronberg konstaterar efter sin analys att det finns starka skäl för att hävda detta.
SvaraRaderaMvh, Evelina