Konferensrapport 1

Konferensen Nordisk arbetarlitteratur som hölls i Lund 9-10 december 2010 var en historisk händelse. Så mycket uppmärksamhet har forskarsamfundet inte ägnat åt arbetarlitteraturen på flera årtionden. Och förhoppningsvis blir det fler konferenser framöver. Arbetarlitteraturforskningen behöver nämligen en akademisk bas, och en sådan kan inte uppstår på annat sätt än genom samtal och diskussioner mellan alla dem som på något sätt forskar om just arbetarlitteratur.

Under de kommande dagarna kommer jag att rapportera om en del av det som sades under konferensen. Första delen av rapporten kommer här:

Först ut på konferensen var Åsa Arping, som pratade om klasskildringar i samtida svensk arbetarlitteratur (exempelvis Susanna Alakoskis Svinalängorna och Torbjörn Flygts Underdog). Arping menade bland annat att dessa författare samtidigt kritiserar klasskillnader och exploaterar samma skillnader för att skapa identitet. Dessutom påpekade hon att dessa författare ofta fokuserar på frågor om status och respektablitet (det sistnämnda begreppet förknippas främst med den brittiska sociologien Beverley Skeggs). Vidare aktualiserade Arping några begrepp som hon lånat från den kommunistiske slovenske filosofen Slavoj Zizek för att analysera klasskildringen hos Kristian Lundberg.

Arping har ofta kloka saker att säga om arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass. Bland annat är hon bra på att koppla samman frågor om klass med frågor om genus. Och hennes konferenspresentation var verkligen tankeväckande.

Visserligen hävdar jag att frågor om status och respektabilitet varit viktiga i den svenska arbetarlitteraturen i mer än hundra år (kampdiktaren Leon Larsson och proletärförfattaren Maria Sandel är två tidiga exempel på författare som gör respektabiliteten till ett helt centralt tema), men detta faktum motsäger ju inte på något sätt Arping iakttagelser av hur klass skildras av samtida arbetarförfattare. Senare skulle för övrigt Skeggs och respektablitien komma att bli något av ett ledmotiv för konferensen. Även Zizek aktualiserades flera gånger. Så kanske ser vi här ett embryo till en teoretisk "kanon" för den kommande arbetarlitteraturforskningen?