onsdag 29 december 2010
Litteratur och klass
söndag 26 december 2010
Konferensrapport 9
Att klass hänger samman med genus och sexualitet är uppenbart. Samtidigt finns det mycket att säga till försvar för analytiska distinktioner mellan fenomenen. (Detta är ett av de viktigaste budskapen i min bok Den föreställda mångkulturen). För om man blandar samman korten blir risken att relationerna mellan klass, sexualitet och genus (samt fenomen som etnicitet, nationalitet etc.) blir otydliga. Och otydligthet är sällan någon bra grund för forskning. Naturligtvis nåddes inte någon konsensus bland konferensdeltagarna om vilken roll frågor om genus och sexualitet bör spela i arbetarlitteraturforskningen. Men att ämnet gavs så stort utrymme är glädjande.
fredag 24 december 2010
Konferensrapport 8
Religionsforskaren Bo Claesson paratade om "tro och övertygelse" hos Fabian Månsson och litteraturprofessorerna Beata Agrell och Birhte Sjöberg diskuterade "klassmedvetande och religion i samband med Parnassens demokratisering" respektive "kyrka och religion i statarromanerna".
Att ämnet religion och arbetarlitteratur kan vara litet känsligt blev tydligt i de diskussioner som följde på föredragen. Samtidigt är det emellertid uppenbart att ämnet är viktigt. Bland annat är det intressant att notera att den antireligiositet som predikades i den äldre arbetardiktningen ofta fick drag av sekulär religion. Dessutom är det uppenbart att många arbetarförfattare lånat litterära former från religiösa texter av olika slag.
torsdag 23 december 2010
Konferensrapport 7
onsdag 22 december 2010
Konferensrapport 6
Diskussioner mellan föredragen. På bilden: Åsa Arping, Anders Öhman, Bo Claeson och Car-Eric Johansson.
Åsa Arping. Hennes föredrag handlade om klass, kön och etnicitet hos bl.a. Åsa Linderborg, Torbjörn Flygt, Susanna Alakoski och Kristian Lundberg.
Emma Hillborn, som pratade om ungsocialisterna och litteraturen.
Jimmy Vulovic diskuterar med Johan Landgren.
måndag 20 december 2010
Konferensrapport 5
Även litteraturvetaren Anders Öhman pratade om Salomonson. Han menade att Salomonsons författarskap på många sätt överskrider de ramar som beteckningen "arbetarförfattare" sätter. Jag instämmer i Öhmans analys, men menar samtidigt att just överskridandet av det som anses utmärka arbetarlitteraturen är typiskt för denna litteratur. Arbetarlitteraturen är helt enkelt en tradition som utgörs av en serie traditionsöverskridande texter. Om detta ska jag försöka skriva en artikel så snart som möjligt.
söndag 19 december 2010
Debatt om film, litteratur och klass
lördag 18 december 2010
Konferensrapport 4
Under konferensen Nordisk arbetarlitteratur var media på plats i form av journalisten Love Flygren som nu redovisat sina intryck i en artikel i LO-Tidningen. För att läsa vad han tyckte, klicka här.
torsdag 16 december 2010
Konferensrapport 3
En annan "outsider" som ägnades intresse var Brecht. Litteraturvetaren Rickard Schönström höll nämligen ett föredrag om hur Brechts skildring av arbetaren har beröringspunkter med den inom arbetarlitteraturen utbredda tendsen att koppla samman just arbetaren med "det moderna". Genom att på detta sätt gå i dialog med arbetarlitteraturforskningen visade Schönström med eftertryck att denna forskning faktiskt kan generera insikter som är användbara även för förståelsen av andra sorters litteratur. Och det är naturligtvis en välkommen insikt för oss som forskar om arbetarlitteratur.
onsdag 15 december 2010
Klass i Socialsvängen
Alla klassamhällen försöker dölja att de är just klassamhällen. Därför är det svårt att prata om klass. Och att skriva skönlitteratur om klass är ännu svårare. För inom litteraturen är reglerna strängare än på andra områden, och de som sätter tonen i den estetiska debatten brukar vara ganska eniga om att klassamhället inte är något särskilt lämpligt motiv för lyrik, dramatik och prosa.
Dessa förhållanden måste man ta hänsyn till om man vill skriva om klass. Och att så är fallet syns ofta i arbetarlitteraturen, där förtigandet av samhällets klasskaraktär och estetikens beröringsskräck i förhållande till sociala motsättningar är viktiga temata.
Som illustration kan man anföra Aino Trosells roman Socialsvängen som kom ut första gången 1978 och som återutgavs på Lindelöws bokförlag 2005.
Att Trosell försöker skriva om klass trots att makten hävdar att det inte finns klasser tar sig bland annat uttryck i hennes brottningsmatch med föreställningen om folkhemmet. En av grundbultarna i folkhemsideologin var nämligen att den sociala ingenjörskonsten satt P för klassmotsättningarna.
Trosell angriper denna föreställning genom att skildra hur de sociala ingenjörernas stormtrupper – socialarbetarna – är helt oförmögna att förstå det samhälle i vilket de verkar. Detta motiv kommer till uttryck redan tidigt i romanen när huvudpersonen, socialarbetaren Elisabeth, hävdar att hennes kollegor varken vill ”erkänna problemens orsaker” eller ”lösa dem” (16). Och det som inte begrips är att även välfärdsstaten Sverige är ett klassamhälle. De människor Elisabeth möter i sin dagliga gärning är nämligen ”klassamhällets lägsta” (74). Men de behandlas som misslyckade individer som borde underkasta sig primalskriksterapi.
Denna insikt sitter dock långt inne för Elisabeth. För när den predikas av hennes marxistiske kollega Stig erkänner hon visserligen att han nog har rätt, men tvivlar ändå på att han säger hela sanningen.Istället för att ta över den marxistiska dogmatiken trevar Elisabeth sig försiktigt fram i sina försök att förstå klassamhället. Bland annat funderar hon mycket över hur hennes egen situation förhåller sig till makens, bageriarbetaren Håkan. Han lever upp till den traditionella bilden av en arbetare, medan Elisabeth officiellt gjort en klassresa. Men när Elisabeth grunnar på hur hon har det på sitt jobb framstår det inte som självklart att hon klättrat på klasstegen: ”Här fanns inga förmän som hotade eller stämpelklockor som gick på rött. Ändå hade hon aldrig varit så rädd på någon arbetsplats” (16).
Trosell ifrågasätter inte bara invanda föreställningar om klassamhället. Hon aktualiserar också litteraturens oförmåga att undersöka detta samhälle. Elisabeth har tidigare varit bokslukare. Men när hon hamnat på glid i klassamhället uppstår det en besvärande dissonans mellan verkligheten och litteraturen: ”Vardagens prosa kilade ständigt in sig i dikten, ville vara med, kommenterade och kritiserade” (113).
Varken marxisterna eller författarna kan alltså sätta ord på det som Elisabeth upplever. Klassamhället glider undan. Och genom att skildra detta lyckas Trosell säga en hel del både om samhällets klasskaraktär och om litteraturens villkor i klassamhället.tisdag 14 december 2010
Konferensrapport 2
måndag 13 december 2010
Svinalängorna som film - en kommentar
filmens infrastruktur är mer komplex än litteraturens och att arbetarklassen och arbetarrörelsen därför haft svårare att göra inbrytningar där. Redan under 1800-talet kunde svenska arbetare skapa litteratur och sprida denna genom exempelvis arbetarpressen eller via arbetarrörelsens förlag. Att skapa film krävde dock redan tidigt tämligen stora resurser, och i dag är det näst intill omöjligt att hävda sig i filmbranschen om man inte sitter på stora mängder kapital.
söndag 12 december 2010
Tonsatta arbetardikter
lördag 11 december 2010
Konferensrapport 1
fredag 10 december 2010
Svinalängorna som Film
tisdag 7 december 2010
Klass och läsning
torsdag 2 december 2010
Docentföreläsning
Direkt efter föreläsningen blir det mingel med något gott att dricka och tilltugg i Kultur och Samhälles "faculty room" (Gäddan, sal 525).
Alla som råkar befinna sig i närheten av Malmö är varmt välkommna.