Tysk arbetarlitteratur 6, "Arbeiterdichtung"

I Tyskland används ofta begreppet "Arbeiterdichtung" ("arbetardiktning") för att beteckna litteratur från perioden 1914–1933 som står den socialdemokratiska arbetarrörelsen nära, skildrar arbetslivet, uttrycker arbetarklassens världsbild (så som denna uppfattades inom socialdemokratin) och är skriven av arbetare.

Till de idag mest kända företrädarena för denna litteratur hör Max Barthel, Karl Bröger, Heinrich Lersch och Alfons Petzold.

Att 1933 utgör slutpunkt för "die Arbeiterdichtung" hänger naturligtvis samman med nazisternas maktövertagande. Dock tycks delar av den socialdemokratiska arbetarlitteraturen ha upptagits i den nazistiska litteraturen, vilket till viss del kan vara förklaringen till att många tyska arbetarförfattare var så ointresserade av den efter andra världskriget.