Om min bok i LO-tidningen

I senaste numret av LO-tidningen skriver John Swedenmark om min bok Den föreställda mångkulturen och om seminariet "Den andre arbetaren" där jag medverkade för någon vecka sedan.
Eftersom jag är ytterst mänsklig och därför svag för positiv kritik publicerar jag här ett utdrag ur Swedenmarks text:

Som litteraturvetenskaplig handbok är Den föreställda mångkulturen en mästerlig läsning av fyra viktiga, nyutkomna romaner: Khemiris Ett öga rött, Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill, Anderssons Var det bra så? och Linderborgs Mig äger ingen.
Poängen som tas hem långt över mållinjen är att det finns en tydlig klasserfarenhet i alla fyra böckerna, och att den hamnat i skymundan när en etnisk läsning trätt i förgrunden.
Men Nilssons diskussioner är samtidigt en hyllning till litteraturens förmåga att ge komplexa svar på dumma frågeställningar.
De fyra böckerna både gestaltar intrikata motsägelser i de skildrade personernas liv och bekämpar på förhand det kategoriseringstänkande som framför allt placerat in Khemiri och Bakhtiari i ett invandrarfack.
Men boken har tillika en annan dimension. Långa partier är en avancerad samhällsfilosofisk utredning av samspelet mellan klass och identitet.
De frågor som diskuterades spontant på seminariet återkommer här som inlägg i en pågående internationell vänsterdebatt, där Nancy Fraser är den som Nilsson står närmast vad beträffar att hålla isär perspektiven men ändå se hur de samverkar. Toril Mois åtskillnad mellan "genomträngande" och "icke genomträngande" identiteter spelar också en stor roll. Liksom gamle Marx själv.
Det gäller att inte blanda ihop kampen för erkännande med kampen mot exploatering.
Eller låta det förstnämnda ersätta det sistnämnda. Som det klokt heter i sammanfattningen: ”Den föreställda mångkulturen är ett uttryck för den samtida kapitalismens självförståelse. Alltså är den ideologisk.”

Naturligtvis suger jag i mig detta beröm. Fast i varje glädjebägare finns det smolk. Swedenmark känner sig föranledd att påpeka att Gidlunds borde skaffa sig en korrekturläsare. Det kanske de borde. För den som läste korrektur på min bok var... jag själv. Så korrekturfelen är jag ensam upphovsman till!
Den som vill läsa hela Swedenmarks text kan klicka här.