Klass på film

Idag pratade den serbiske filmaren och filmvetaren Vladimir Sojat på Malmö högskola under rubriken "working class on film". Föredraget var mycket intressant och väckte en hel del tankar hos mig.
Sojat började sin föreläsning med att påpeka att den första film som någonsin visades - "Arbetarna lämnar Lumières fabrik i Lyon" - skildrade just arbetare som lämnar en fabrik. Redan från allra första början präglas den filmiska representationen av arbetarklassen alltså av en rörelse bort från produktionssfären.
Detta har naturligtvis sina orsaker. Som Marx påpekar i Kapitalet brukar det hänga en "tillträde förbjudet för obehöriga"-skylt på fabriksportarna. Och det gör naturligtvis att det är svårt att filma där. Men i en studio borde det ju vara lättare...
Jag skulle vilja hävda att Marx beskrivning av skylten på fabriksporten är en metafor. Det som pågår i produktionen är inte okänt. Däremot är det omgivet av ideologiska förbud. Reproduktionen av kaptialismens produktionsförhållanden förutsätter helt enkelt att det som egentligen sker i produktionen - exploateringen av arbetarklassen - hemlighålls. Därför säger de dominerande estetiska ideologierna att produktionen inte är något legitimt objekt för estetisk gestaltning. Och därför lyckas (för det mesta) inte ens filmer med klasskildrande ambitioner rikta blicken in mot den plats där klasserna konstitueras.

Critical Approaches to American Working-Class Literature

Under senare år har ämnet "working-class studies" vuxit sig allt starkare, framför allt vid amerikanska universitet. Och inom detta ämne har avsevärd uppmärksamhet ägnats åt "working-class literature". Den som vill veta vad denna arbetarlitteraturforskning handlar om kan med fördel läsa antologin Critical Approaches to American Working-Class Studies.
De amerikanska arbetarlitteraturforskarna tycks i allmänhet definiera sitt studieobjekt som litteratur skriven av arbetare, som uttrycker arbetarklassens erfarenheter. Denna definition är tyvärr litet primitiv, och leder ofta till att arbetarlitteraturen läses som vittnesbörd om sociala förhållanden, snarare än som litterära skildringar. Dessutom ses klass nästan uteslutande som en identitetskategori.
Ändå finns det gott om intressanta saker i antologin. Renny Christopher gör exempelvis en spännande analys av skildringar av arbetsplatsolyckor, där han påpekar att det saknas ett etablerat litterärt språk för detta ämne och att arbetarförfattarna därför tvingas låna från krigsskildringarnas estetik. Och Nicholas Coles skriver intressant om hur man kan undervisa om arbetarlitteratur.

Play och klass

I boken Den föreställda mångkulturen: Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa drev jag tesen att etnicitet blivit ett slags nyckelkod för förståelsen av det samtida Sverige och att detta (bland annat) leder till att att fenomenet klass osynliggörs (åtminstone som ekonomisk kategori).
Detta är i hög grad vad debatten om Ruben Östlunds fim Play handlar om. I dagens Aftonbladet skriver exempelvis America Vera-Zavala följande:

För mig handlar filmen så tydligt om klass, men till skillnad från rasism är det få som vill prata om det. Trots att alla ungdomar i filmen pratar svenska, ingen någonsin nämner ras eller etnicitet så görs så lätt en grupp till etnisk i stället för fattig. Man ser svarta killar i stället för svenskar utan framtidshopp och pengar. Diskussionen om klass har etnifierats till den grad att ojämlikhet alltmer filtreras utifrån parametrar om landsursprung i stället för klass.

Att detta över huvudtaget kan bli ett tema i debatten (Åsa Linderborg är inne på liknande tankegångar i sitt inlägg, även om hon kommer till en annan slutsats än Vera Zavala) är ett hoppfullt tecken. Det visar att det finns en vilja bland kulturkritiker att tala ifrågasätta etnicitetsbegreppets oinskränkta herravälde och istället försöka prata om klass.

Nordisk Arbetarlittratur II, rapport 3

Mitt bidrag till antologin Från Nexö till Alakoski: Aspekter på nordisk arbetarlitteratur har titeln "Arbetarlitteratur, teori, politik: Utkast till ett marxistiskt program för forskning och undervisning om svensk arbetarlitteratur".
Vid konferensen förra året pratade jag om hur man kan använda Stehhen Resnick och Richard Wolffs anti-essentialistiska och dialektiska marxism för att analysera svensk arbetarlitteratur som en överdeterminerad kulturell process. När vi började arbeta med antologin beslutade jag mig dock för att byta ämne. Anledningen var att de diskussioner vi fört under konferensen gett mig en massa tankar och idéer och resultatet blev en text som försöker klargöra på vilket sätt svensk arbetarlitteratur kan vara intressant för marxistiskt inriktade litteraturforskare och hur man kan se på relationen mellan det historiska fenomenet arbetarlitteratur och den teoretiska problematiken "litteratur och klass".
Bibliografisk information och en länk till min text hittar man här.

Världens Ende och TfL

Om man säger arbetarlitteratur tänker många (de flesta?) på tjocka romaner från 1930-talet. Men arbetarlitteratur kan dyka upp var och när som helst. I LO-Tidningen har jag recenserat litteratur- och serieantologin Världens Ende. Enligt mitt förmenande innehåller den en hel del arbetarlitteratur. För att läsa recensionen, klicka här.
I LO-Tidningen uppmärksammas för övrigt även artiklarna om arbetarlitteratur och "litteratur och klass" i Tidskrift för litteraturvetenskap nummer 2 2011. För att läsa den texten, klicka här.

Blonde

Jag har just läst Joyce Carol Oates roman Blonde. På ett sätt handlade det om pliktläsning - en student ska nämligen skriva uppsats om boken. Men senast efter 50 sidor dominerade lustläsningen över den pliktuppfyllande lusläsningen.
Blonde är en roman som man inte gärna lägger ifrån sig. Och eftersom den är jättejock leder detta till trötthet i armarna, att man sover för litet och att man försummar både jobb och familj. Anledningen till att man hela tiden vill läsa vidare är inte främst att man vill veta vad som kommer att hända, utan att författaren skriver så oerhört spänstigt och elegant.
Dock är även "innehållet" intressant. Bland annat skildrar Joyce Carol Oates hur Norma Jeane Baker lider av en underlägsenhetskänsla som har sin grund i hennes klassbakgrund. En av de viktigaste anledningarna till att hennes liv som Marilyn Monroe blir så tragiskt är nämligen - i denna roman - att honpå grund av sin fattiga bakgrund ständigt känner sig utanför och är rädd att bli skrattad åt. Och frågan är väl om klassresans problematik kan gestaltas mer radikalt än genom berättelsen om hur ankungen Norma Jeane Baker förvandling till svanen Marilyn Monroe?

Nordisk arbetarlitteratur II, rapport 2

Det jag idag tycker är det intressantaste i min avhandling Den moderne Ivar Lo-Johansson är idén att arbetarförfattare ofta tematiserar det egna skrivandet - d.v.s. det arbetarlitterära skrivandet - i sina verk. Denna idé, som inspirerats av Eva Adolfssons artikel "Hemlös och frusen, rädd och hungrig", har jag bland annat utvecklat i min bok Arbetarlitteratur (särskilt i kapitel 7), och i min pågående forskning spelar den en helt central roll.

Vid konferensen "Nordisk arbetarlitteratur II" aktualiserades arbetarlitteraturens självreflexivitet upprepade gånger. Inte minst tycker jag att problematiken illustreras väl i Anders Öhmans artikel "Arbetarlitteraturen och gestaltningsproblemet", som publicerats i konferensantologin Från Nexø till Alakoski.

Öhman citerar exempelvis Martin Koch (se bilden), som menar sig skriva ett slags "Ådalens poesi utan skönhet. En dikt utan skönhet" (s. 37). Här tycker jag att det blir tydligt att Koch positionerar sig som outsider i förhållande till de dominerande litterära idealen. Att skriva arbetarlitteratur blir för honom liktydigt med att svika skönlitteraturens dominerande värde - skönheten. En liknande tolkning kan man göra av ett annat textställe som Öhman analyserar, nämligen en formulering i Karl Östmans novell "En fiol och en kvinna". "Att skriva om oss är ingen lätt sak för den fattige. Sågverkslivet är i sig själv varken roligt eller vackert", säger novellens berättare (s. 41-42). Här framhålls åter att sådant som arbetarförfattare intresserar sig för inte alltid harmonierar med de litterära idealen, och att det därför kan vara svårt att leva upp till dessa.

Att hos andra forskare hitta material som passar in i det man själv forskar om är kul. Det visar att man inte är helt alienerad från andra människors tänkande. Detta är en av de viktigaste sakerna jag tar med mig från konferensen "Nordisk arebtarlitteratur II".

Nordisk Arbetarlitteratur II, rapport 1

För en knapp timme sedan avslutades konferensen Nordisk Arbetarlitteratur II. Vid konferensen diskuterades de texter som arbetades fram vid förra årets konferens och som nu getts ut i antologin Från Nexö till Alakoski: Aspekter på nordisk arbetarlitteratur. Dessutom pratade vi om hur vi arbetarlitteraturforskare kan samarbeta framöver. Bland annat beslutades att försöka formalisera ett arbetarlitteraturforskarnätverk. Dessutom bestämde vi oss för att ordna en konferens under våren 2013 till vilken vi ska försöka få med fler forskare från Finland, Norge och Danmark.
Den som vill köpa konferensantologin kan sätta in 120 kronor på plusgiro 4704656-0. Glöm inte att ange namn och adress, samt att inbetalningen avser antologin.

Seminarierapport

Idag deltog jag i ett seminarium tillsammans med Sandra Mischliwietz, Jimmy Vulovic och Anker Gemzøe. Jag och Sandra presenterade den artikel om "barnet och den kulturella produktionen av klass i 1930-talets svenska arbetarlitteratur" som vi publicerade i senaste numret av Tidskrift för litteraturvetenskap. Anker talade om barnet i nordisk arbetarlitteratur och Jimmy presenterade sin forskning om hur socialdemokrater och kommunister (och nazister) använt litteratur i sina barn- och ungdomsorganisationer. En av de texter Jimmy utgick från finns också i senaste numret av TfL och den andra kommer att publiceras i antologin Från Nexø till Alakoski: Aspekter på nordisk arbetarlitteratur, som ges ut i morgon, i samband med konferensen "Nordisk arbetarlitteratur II" i Lund. Där finns också Ankers analys av barnet i den nordiska arbetarlitteraturen med.

Tyvärr var inte seminariet särskilt välbesökt, men de som kom fick ta del av högintressanta presentationer och diskussioner. Anker visade med all önskvärd tydlighet att den som intresserar sig för den moderna svenska arbetarlitteraturen gör klokt i att också rikta blickarna mot Norge och Danmark. Det som händer av svensk arbetarlitteratur tycks nämligen i hög utsträckning vara del av en nordisk trend. Sandras forskning om barnet i svensk arbetarlitteratur, som kommer att presenteras mer utförligt i hennes doktorsavhandling, är också mycket intressant, inte minst eftersom den går på djupet med ett motiv och en tematik som fortfarande är central i många arbetarförfattares verk. Och Jimmys jämförande analys av hur olika politiska rörelser sett på litteraturens didaktiska funktioner är inte bara historiskt viktiga, utan även betydelsefulla för samtida litteraturdiskussioner.

Som uppvärmning inför konferensen i Lund var dagens seminarium utmärkt.

Påminnelser!

Ni som är i Malmö - glöm inte dagens seminarium om barn och arbetarlitteratur. Och ni som är i eller i närheten av Lund. Glöm inte att konferensen "Nordisk arbetarlitteratur II" går av stapeln i morgon och övermorgon (24-25 november).

Australisk arbetarlitteratur

Idag har jag läst en artikel om australisk arbetarpoesi, nämligen Sarah Attfields "'Faces in the Street': The Australian poetic working-class heritage" (som ingår i antologin Heritage, Labour and the Working Classes).
Uppsatsens titel är hämtad från en dikt av poeten Henry Lawson (som faktiskt hade norskt påbrå och som kallats Australiens nationalskald) från år 1900, men Attfield tar också upp modernare texter och författare. Bland annat skriver hon om performancepoeten π.o. På 1980-talet ledde han arbetet med att ge ut tidskriften 925, som innehöll lyrik skriven av arbetare och delades ut gratis utanför olika arbetsplatser.
Attfield disputerade 2007 med en avhandling med titeln "The Working-Class Experience in Contemporary Australian Poetry". Denna har senare givits ut under titeln Working Class Voices, men verkar dessvärre redan vara slut på förlaget...
Attfield hänvisar flitigt till en forskare vid namn Ian Syson, som verkar ha skrivit en hel del om australisk arbetarlitteratur. Naturligtvis har jag begärt fjärrlån av såväl Sysons samlade produktion som Attfields bok. Det finns alltså viss risk att jag återkommer med ytterligare blogginlägg om australisk arbetarlitteratur framöver.

Om traditionen

I går pratade jag om min forskning vid ett seminarium på Malmö högskola. Den text som diskuterades handlade om svensk arbetarlitteratur som en tradition och om hur just skapandet av en tradition kan ge denna litteratur en styrka som ingen enskild text kan ha.
Jag är dock långt ifrån ensam om att fundera på den arbetarlitterära traditionen. I LO-Tidningen hittar man exempelvis en mycket intressant text av Åke Johansson om just detta ämne. Åke är ordförande i Föreningen Arbetarskrivare och hans text kan läsas här.

Seminarium

I morgon, 16 november, kommer jag att presentera min pågående forskning i "Arbetande seminariet vid SMS". Den som vill delta i seminariet kan dyka upp i sal G8:524 (Malmö högskola, huset mitt emot hovrätten) klockan 15.15.

Peter Stamm, Sju år

Den schweiziske författaren Peter Stamm, som debuterade med romanen Agnes 1998, hör till de mest hyllade samtida tyskspråkiga författarna. Och nu kan man läsa honom på svenska, tack vare förlaget Thorén & Lindskog som gett ut hans roman Sju år i översättning av Sofia Lindelöf. Sju år kan ses som en moderniserad version av Goethes Den unge Werthers lidanden. Huvudpersonen, Alex, är liksom Werther instängd i medelklassen. Och liksom Werther vänder han sig till ”folket” för att hitta ett alternativ till den borgerliga världens inskränkthet (eftersom vägen "uppåt" verkar vara stängd). Rent konkret innebär detta att Alex gång på gång ”riskerar allt för intet” genom att vara otrogen mot sin fru med en polsk städerska, som för honom representerar en ”frihet” som han aldrig kan förverkliga inom ramen för sin borgerliga existens.

Naturligtvis skiljer sig Stamms berättelse också från Goethes. Medan Goethe låter Werther bombardera läsaren med starka känslor berättar Stamm exempelvis sin historia på en avskalad, sval och elegant prosa. Att två romaner om medelklassens predikament kan vara så lika varandra, trots att de skrivits med nästan 250 års mellanrum, är dock något som tål att tänkas på. Är det egentligen den borgerliga litteraturen eller det borgerliga samhällets klasstrukturer som är rigida?

Barn, klass, litteratur

Barn, klass, litteratur

Öppet seminarium på Kultur och samhälle, Gäddan 8 (Citadellsvägen 7) sal 525

Onsdagen den 23 november kl 15-17

Medverkande:

Anker Gemzøe (Aalborg Universitet): Barnet i nordisk arbejderlitteratur: Nu og før.

Sandra Mischliwietz (WWU Münster) & Magnus Nilsson (Malmö högskola): Barnet, arbetaren, arbetarförfattaren: Om den kulturella produktionen av klass i 1930-talets svenska arbetarlitteratur.

Jimmy Vulovic (Lunds universitet): Kampen om arbetarbarnen i skuggan av den tredje internationalen.

Om du är intresserad av att få del av texter till seminariet: kontakta magnus.nilsson@mah.se.

Alla är hjärtligt välkomna! (Sprid gärna inbjudan till andra ni tror kan vara intresserade.)

Forskningsprojekt

Jag har fått finansiering från Vetenskapsrådet för ett projekt med titeln "Klass i svensk arbetarlitteratur 1945-2010". Syftet med projektet är att analysera det ambivalenta förhållande till den arbetarlitterära traditionen som uppvisas av många moderna arebtarförfattare, och att undersöka hur detta hänger samman med dessa författares skildring av fenomenet klass. Exempel på verk som kommer att studeras är Folke Fridells Död mans hand och Greppet hårdnar, Göran Palms LM-böcker och Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken. Dessutom kommer jag att jämföra svensk arbetarlitteratur med tysk dito, med särskilt fokus på Max von der Grüns Irrlicht und Feuer (Irrbloss och eld). Projektet kommer att pågå i tre år (från 2012 till 2014) och den stora slutprodukten ska bli en bok på engelska. Några preliminära resultat kommer att publiceras i nästa nummer av Tidskrift för litteraturvetenskap och min projektbeskrivning kommer snart att bli tillgänglig på vetenskapsrådets hemsida. Idag uppmärksammades mitt projekt på Malmö högskolas hemsida. För att läsa, klicka här.

Barnet, arbetaren, arbetarförfattaren

I våras skrev jag tillsammans med Sandra Mischliwietz en artikel om barnet i svensk arbetarlitteratur från 1930-talet. Nu har den publicerats i Tidskrift för litteraturvetenskap under titeln "Barnet, arbetaren, arbetarförfattaren: Om barnet och den kulturella produktionen av klass i 1930-talets svenska arbetarlitteratur" (för bibliografisk information, sammanfattning etc. klicka här).
Artikeln utgår från huvudtesen i Sandras pågående avhandlingsprojekt, nämligen att tematiseringen av barnet (både skildringen av barn och anläggandet av ett barns perspektiv på världen) hänger samman med att just barnet symboliserar arbetarens position i samhället och arbetarförfattarens position i det litterära fältet.
I sinom tid kommer artikeln att tillgänglig i fulltext på nätet och då kommer jag naturligtvis att publicera en länk här på bloggen. 23 november kommer jag och Sandra att presentera våra resonemang i ett seminarium på Malmö högskola. Vid seminariet kommer även Anker Gemzøe att presentera en artikel om barnet i nordisk arbetarlitteratur. Dessutom kommer Jimmy Vulovic att prata om sin forskning om hur man inom arbetarrörelsen använt litteratur i sin verksamhet för barn. Mer info om detta seminarium kommer snart.

Nordisk arbetarlitteratur II

Nu är programmet för konferensen "Nordisk arbetarlitteratur II" klart (se nedan). Konferensen kommer att ha seminariekaraktär. Bland annat kommer vi att diskutera de presentationer från förra året som snart kommer ut i konferensantologin Från Nexø till Alakoski: Aspekter på nordisk arbetarlitteratur. Vi kommer också att prata om hur vi kan gå vidare för att stärka och utveckla forskningen om nordisk arbetarlitteratur.

Program

Nordisk arbetarlitteratur II

Lunds universitet, SOL-centrum 24–25 november 2011

Torsdag 24 november

10.00–11.00 Inledning

Summering av erfarenheter från förra årets konferens. Antologin delas ut!

11.00–11.20 Kaffe

11.20–13.00 Seminarium

Diskussion av bidragen i antologin med förra årets konferensbidrag.

13.00–14.00 Lunch

14.00–15.40 Seminarium

Diskussion av bidragen i antologin med förra årets konferensbidrag.

15.40–16.00 Kaffe

16.00–17.40 Seminarium

Hur går vi vidare? Vi samlar punkter att diskutera under fredagen.

18.30 Middag

Fredag 25 november

10.00–11.20 Seminarium

Hur går vi vidare? I

11.20–11.40 Kaffe

11.40–13.00 Seminarium

Hur går vi vidare? II

13.00–14.00 Lunch

14.00–15.00 Hur går vi vidare? III

15.00 Kaffe, avslutning