A History of British Working-Class Literature

2017 publicerade Cambridge University Press inte mindre än tre rejäla antologier med forskning om arbetarlitteratur: A History of American Working-Class Literature, A History of British Working-Class Literature och A History of Irish Working-Class Writing.
Den första av dem har jag presenterat här på bloggen. John Lennon och jag har också recenserat den i Journal of Working-Class Studies. Den sista kommer jag att presentera i sinom tid. Nedan följer några tankar om den andra: A History of British Working-Class Literature (red. John Goodridge och Bridget Keegan).
I sitt förord understryker Donna Landry att brittisk arbetarlitteratur alltid varit ett marginaliserat fenomen. Därför har forskare som intresserat sig för denna litteratur främst tagit på sig uppgiften att presentera densamma.
Denna ambition dominerar även i A History of British Working-Class Literature, där de flesta av bidragen utgörs av just prestationer av olika författare, motiv, verk, eller genrer. Allra mest uppmärksamhets ägnas åt äldre lyrik skriven av arbetare.
En litet lustig konsekvens av denna vilja att göra det okända känt är att man i stort sett hoppar över de mest kända brittiska arbetarförfattarna, som Alan Sillitoe eller Robert Tressell. En annan konsekvens är att mer övergripande teoretiska och metodologiska spörsmål faller mellan stolarna (där man alltså placerar mer eller mindre okända arbetarförfattare och deras verk).
Precis som antologin om amerikansk arbetarlitteratur präglas A History of British Working-Class Literature vidare av ett tämligen snävt nationellt perspektiv. Några jämförelser med arbetarlitteratur i andra länder görs inte, och någon dialog med forskning om sådan litteratur ger man sig inte in i.
Med detta sagt är A History of British Working-Class Literature ändå ett läsvärt verk, främst för dem som intresserar sig för brittisk litteraturhistoria. (Den som vill ha en kortare framställning kan läsa Ian Haywoods Working-Class Fiction: From Chartism to Trainspotting.)