Föreläsning på ABF

Förutom en massa arbetarförfattare t
og jag också upp Marx.

 Idag har jag hållit föreläsning på ABF, med utgångspunkt i den rapport om arbetarlitteraturen och klassamhället som jag för några år sedan skrev för den fackliga tankesmedjan Katalys. (För att det inte skulle bli för mossigt tog jag också upp några nyare böcker, som Anders Teglunds Cykelbudet och Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen).

Allra roligast blev det efteråt. Då blev jag nämligen tillfrågad av några av åhörarna om de fick ta en "selfie" med mig. Det händer inte allt för ofta...

De kom från Malmö högskola där man tydligen använder en av mina inspelade föreläsningar som undervisningsmaterial. Kul, tycker jag. 

Nina van den Brink: "Jag har torkat nog många golv": En biografi om Maja Ekelöf

 Nina van den Brinks ”Jag har torkat nog många golv”: En biografi om Maja Ekelöf är en utmärkt bok. Dels ger den en fyllig bild av en spännande persons liv, dels placerar den in detta liv i relevanta politiska, sociala och litterära kontexter.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt bilden av Ekelöf som städerskan (eller, ibland, ”skurgumman”!) som lyckades skriva en bok. Det var nämligen så hon blev känd när hon 1970 vann en romanpristävling med Rapport från en skurhink. 

 

Van den Brink visar hur den bilden ganska ofta byggde på klassförakt och förminskade Ekelöfs gärning. Hon pekar också ut den upprättelse Ekelöf fick 1987, när hon blev den första mottagaren av Ivar Lo-priset. I motiveringen stod det såhär:

 

Maja Ekelöf gav med sin bok ett storartat exempel som visar arbetarlitteraturens möjligheter och manar till efterföljd. ”Rapport från en skurhink” är ett tidlöst mästerverk.

 

Här förvandlas städerskan till författare (arbetarförfattare, närmare bestämt) och hennes bok till litteratur. Och på samma sätt förvandlar van den Brink Ekelöf, genom att visa på människan bakom klassfördomarna. 

 

Läs boken. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Föredrag om arbetarlitteratren och arbetarrörelsen

 Ikväll höll jag föreläsning (via Zoom) på ABF MittSkåne om arbetarlitteraturen och arbetarrörelsen. Det var mycket trevligt och jag fick många bra frågor. Dessutom kom det en massa bra förslag om hur man skulle kunna arbeta läsfrämjande och folkbildande inom arbetarrörelsen. Jag hoppas verkligen att några av dem kan komma att förverkligas framöver...

Om Zlatanbiografin ur ett klassperpektiv

 Idag deltog jag i Lundensiska litteratursällskapets panelsamtal om Cristine Sarrimos nya bok Det spökskrivna jaget: Zlatan, marknaden och läsarna. Förutom Sarrimo och jag deltog även Annika Olsson, som också skrivit om David Lagercratz Zlatanbiografi, om än från delvis andra utgångspunkter.

Det var ett intressant samtal. Sarrimos bok aktualiserar nämligen en lång rad stora frågor, om exempelvis litteraturens funktioner och villkoren för dess produktion. Dessutom har hon ett mycket tydligt klassperspektiv i sin forskning. Inte minst argumenterar hon övertygande för att ett allt för starkt fokus på Zlatans "invandrarbakgrund" kan dölja att berättelsen om honom faktiskt i hög utsträckning handlar om sociala och ekonomiska klyftor.

En mycket upplyftande sak var att publiken ställde osedvanligt bra frågor som fick oss att tänka i nya banor. En man, som är fotbollstränare i Torna Hällestad IF, påpekade exempelvis att boken om Zlatan visar upp några av proffslivets avigsidor och därför kan få unga spelare att se mer nyanserat på sina fotbollsdrömmar. En dam som läst boken i en bokcirkel gjorde också intressanta kommentarer om hur den kan uppfattas av läsare som tidigare inte varit särskilt intresserade av Zlatan och som inte bryr sig särskilt mycket om fotboll.

Jag rekommenderar alla att läsa boken. 

Om klass, litteratur och prekariat i Leuven

 De senaste två dagarna har jag varit i Leuven och deltagit i konferensen "Re-Imagining Class: Working-Class Identity and Intersectionality in Contemporary Culture". Ja, jag var rent av av de särskilt inbjudna huvudtalarna (så kallad keynote speaker, de andra två var Guy Standing och Marissa Fragkou).

Guy Standing och Michiel Rys

Konferensens titel är inte helt rättvisande för det som avhandlades. Framför allt saknas ordet "prekariat". Det hela arrangerades nämligen av en tvärvetenskaplig forskargrupp som arbetar under rubriken "Figures and narratives of precarity", och alla som medverkade kom in på frågor om prekariatet (eller prekaritet i mer allmän mening).

I mitt föredrag diskuterade jag hur två samtida svenska romaner om prekärt arbete – Pelle Sunvissons Svenska palmen och Mats Teglunds Cykelbudet – förhåller sig till äldre arbetarlitteratur, med särskilt fokus på litterära-estetiska strategier. Jag försökte särskilt argumentera för att författare som skriver om (eller för) prekariatet alltid befinner sig i en specifik social, politisk och litterär kontext, och att det därför är svårt att generalisera angående litteraturens relation till denna grupp.

Konferensen var mycket lyckad. Inte minst var diskussionsklimatet väldigt gott, och jag har samlat på mig en massa tankar som jag kommer att ha nytta av framöver. Arrangörerna tänker försöka sätta samman en bok med utgångspunkt i det som diskuterades, så fortsättning följer.

Konferenslokalen låg vid det gamla Stella Artois-
bryggeriet. Konstverket föreställer kanalgrävare.

Åsa Arping, "Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa"

 I sin nya bok (som bygger på hennes tidigare forskning) gör litteraturprofessorn Åsa Arping en rad nedslag i samtidslitteraturen för att se vad den säger om klassamhället. 

Fokus ligger ofta på dem som befinner sig långt ned i samhällspyramiden, men också medelklassen uppmärksammas (bland annat i en fin ideologikritisk läsning av Sara Kadefors Fågelbovägen 32). Dessutom diskuteras klass genomgående i relation till sådant som genus, migration och generation.

Teoretiskt lutar sig Arping bland annat mot Judith Butlers idé om att identiteter "görs". Även Nancy Frasers teorier om relationen mellan kamp för omfördelning och erkännande, samt Beverley Skeggs idéer om att klassfrågor i stor utsträckning handlar om att tillerkännas respektabilitet är viktiga.

Romanläsningarna är genomgående både engagerande och övertygande Personligen är jag mest förtjust i analysen av Kristina Sandbergs trilogi om Maj, samt i inledningskapitlets diskussion av hur Susanna Alakoski, Åsa Linderborg och Torbjörn flykt skildrar uppväxter och klassresor i folkhemmet.

Det enda jag tycker att man skulle kunna utveckla vidare är egentligen jämförelserna med äldre arbetarlitteratur. Jag menar nämligen att traditionen är mer mångfacetterad än vad Arping antyder och att samtidsförfattarnas förhållande till den är mer ambivalent än vad som framgår i hennes analys. 

Det viktigaste med Arpings fina och välskrivna bok är att den med eftertryck visar att samtidslitteraturen kan utgöra en god ingång till viktiga diskussioner om det föränderliga svenska klassamhället. 

Boken är fritt tillgänglig för nedladdning (klicka här).