För ett tag sedan var jag i Berlin. I en bokhandel gjorde man reklam för en roman från 30-talet som nu kommit ut på originalspråket för första gången: Ulrich Alexander Boschwitz Menschen neben dem Leben (Människor bredvid livet).
Jag övertygades om dess förträfflighet och har nu läst den. Och jag känner mig verkligen inte lurad av reklamen, för romanen var väldigt bra.
Den handlar om samhällets skuggsida i Berlin strax innan nazisternas maktövertagande, – om tiggare, krigsinvalider, hallickar och prostituerade – och författaren blandar social kritik och samhällsanalys med berättarglädje och ömsinta skildringar av udda figurer. Det är lätt att lockas till jämförelser med andra skildrare av denna tid och dessa miljöer – exempelvis Döblin, Kästner och Fallada – och jag tycker att Boschwitz står sig väl i konkurrensen med dem. Kanske har den dock allra mest gemensamt med Brechts försök, exempelvis i
Tolvskillingsoperan, att visa att "den undre världen" inte är fullt så exotisk som många tror, utan att den har stora likheter med andra delar av samhället.
När jag läst ut boken upptäckte jag att den faktiskt ursprungligen gavs ut på svenska, närmare bestämt 1937. Då hette den Människor utanför och författaren kallade sig John Gane. Orsaken till detta var att Boschwitz flydde till Sverige för att undkomma nazisternas judeförföljelser. Senare reste han vidare i Europa, och gav ut 1940 ut romanen Der Reisende, som nu återupptäckts och blivit en internationell bestseller. 2019 gavs den ut på svenska.
Så småningom hamnade Boschwitz i Storbritannien. Där internerades han och skickades till Australien. 1942 fick han dock möjlighet att återvända, men under hemresan torpederades båten han reste med och han dog.
Jag tänker helt klart läsa Der Reisende. Det skulle också vara intressant att få reda på mer om Boschwitz vistelse i Sverige.
