onsdag 1 april 2020

Berättelsen om Josef

Per Gunnar Evanders roman Berättelsen om Josef (1972) handlar om en arbetare som drabbas av depression och råkar (?) knuffa sin fru ner för en trappa så att hon dör. Men den handlar också om berättandet av denna historia. Dessutom speglas berättelsen om Josef i den om Per Nilsson, Yngsjömördaren.
Berättelsen om Josef är alltså en experimentell (meta-) roman. Men det hindrar inte att den ger ett mycket övertygande porträtt av en enskild människas liv under specifika historiska villor. Och att detta varit Evanders syfte antyds i följare dialog mellan berättaren i romanen och hans moster:
– Jag tycker att du skriver alldeles för mycket om arbetare, säger moster Elsa.
– Jaså.
[---]
– På det viset blir du aldrig någon stor författare, ska du veta!
– Det är möjligt.
– De riktigt stora författarna sitter inte och skriver om vanliga arbetare som du gör! Smuts och tråkigheter och annat elände, sånt skriver inte riktiga författare om!
– Vad menas med en riktig författare då?
[---]
– En riktig författare är en sån som folk tycker om att läsa och som folk kommer att tycka om att läsa i alla tider.
– Då tror jag inte att jag skriver för att bli en riktig författare.
En sak som jag tycker är särkilt intressant är att Evanders roman har flera kopplingar till Stig Sjödin. Han skrev ju också om "vanliga bruksarbetare", och Berättelsen om Josef skulle faktiskt kunna läsas som en expanderad Sjödin-dikt. Intressant nog inleds romanen också med en dikt av just Sjödin, som i komprimerad form återger berättelsen om Josef.
Dessutom dyker Sjödin upp i romanen på ett intressant sätt. Han läser nämligen en uppsats som Evander skrivit om honom och fäller därefter följande omdöme: "– Du är nog lite jollig i alla fall du!" Just den repliken fälldes om Sjödin av en arbetskamrat som inte kunde förstå hur han kunde intressera sig för studier och poesi. Jollig betyder "fjantig", och kommentaren sårade Sjödin rejält.

lördag 28 mars 2020

Penge på lommen

Asta Olivia Nordenhofs roman Penge på lommen skildrar två människoöden under senare delen av 1900-talet i Danmark. Maggie hamnar tidigt på glid och bildar efter några år ett par med Kurt, som i bagaget har två äktenskap, två barn och en förskräcklig uppväxt.
Mitt i boken berättas också om Scandinavian Star-katastrofen, som Nordenhof tror var ett försäkringsbedrägeri. Rent konkret är kopplingen till Maggie och Kurt minimal – Kurt har gjort en dålig affär med en av de senare ägarna till katastroffartyget. Dock utgör den kritik av kapitalismen som Nordenhof ger explicit uttryck för när hon skriver om det misstänkta bedrägeriet kanske en fond också till skildringen av Kurts och Maggies öden.
Penge på lommen presenteras som första delen av sju i en romansvit där Scandinavian Star-katastrofen ska utgöra en sammanhållande länk. Det ska bli spännande att följa hur den utvecklas. Den första delen är nämligen oerhört stark.
En sak som imponerar är persongestaltningen. Trots att romanen är kort kommer man Kurt och Maggie nära inpå livet, och deras historier berör verkligen.
En annan styrka ligger i själva författarhantverket. Vad gäller stilsäkerhet och förmåga att komponera en roman närmar sig Nordenhof mästarklass.

torsdag 26 mars 2020

Rapport från 2015

För fem år sedan intervjuade Torgny Karnstedt mig i den utmärkta tidskriften Klass om hur jag ser på arbetarlitteraturen. Och nu har intervjun gjorts tillgänglig på nätet (klicka här för att läsa).
Själv tycker jag att det roligaste i intervjun är påståendet att universitetet skulle flytta till mer ändamålsenliga lokaler. Vi hamnade i ett kontorslandskap... Jag noterar också att jag såg yngre ut förr.