måndag 20 juni 2022

Kerstin Fredholm, Fint hemma

 För snart 20 år sedan wallraffade Kerstin Fredholm som svartarbetande piga i Stockholm, företrädesvis hos överklassen på Östermalm. I boken Fint hemma, som kom ut 2005, redovisar hon sina erfarenheter. 

Anslaget är journalistiskt/dokumentärt, men framställningen präglas också av mer eller mindre skönlitterära grepp. Ett sådant är att utdrag ur Ester Blenda Nordströms reportagebok En piga bland pigor från 1914 dyker upp här och där som relief till Fredholms berättelse om samtiden. Boken innehåller också en redogörelse för en mardröm som nog inte skulle platsa i ett rent journalistiskt reportage eller en strikt dokumentär skildring (om det nu finns några sådana).

Dialogen med Nordström är inte minst intressant eftersom den visar att en del företeelser och förhållanden från tiden före folkhemmet lever kvar (eller har återuppstått) i 2000-talets Sverige. Men boken talar också till dagens läsare från en svunnen tid. Den är nämligen skriven innan RUT-avdraget infördes och innan hemstädningen blev vanlig inom medelklassen.

En spännande sak med Fint hemma är att fokus först och främst ligger på dem som beställer hemstädning – de framstår som giriga och överlägsna (och i några fall rent av litet sadistiska) – och inte så mycket på dem som utför den. Författaren anlägger också på ett skickligt sätt ett samhällsperspektiv på sitt arbete genom att visa hur städningen aktualiserar frågor om klass, ideologi och moral. 

I förordet kommenterar Fredholm ordet piga:

Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord som inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag.

Vi talar fortfarande sällan om pigor i Sverige – trots att vi fått större anledning att använda ordet sedan Fredholm skrev Fint hemma..

tisdag 24 maj 2022

Föreläsning på ABF

Förutom en massa arbetarförfattare t
og jag också upp Marx.
 Idag har jag hållit föreläsning på ABF, med utgångspunkt i den rapport om arbetarlitteraturen och klassamhället som jag för några år sedan skrev för den fackliga tankesmedjan Katalys. (För att det inte skulle bli för mossigt tog jag också upp några nyare böcker, som Anders Teglunds Cykelbudet och Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen).

Allra roligast blev det efteråt. Då blev jag nämligen tillfrågad av några av åhörarna om de fick ta en "selfie" med mig. Det händer inte allt för ofta...

De kom från Malmö högskola där man tydligen använder en av mina inspelade föreläsningar som undervisningsmaterial. Kul, tycker jag. 




Nina van den Brink: "Jag har torkat nog många golv": En biografi om Maja Ekelöf

 Nina van den Brinks ”Jag har torkat nog många golv”: En biografi om Maja Ekelöf är en utmärkt bok. Dels ger den en fyllig bild av en spännande persons liv, dels placerar den in detta liv i relevanta politiska, sociala och litterära kontexter.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt bilden av Ekelöf som städerskan (eller, ibland, ”skurgumman”!) som lyckades skriva en bok. Det var nämligen så hon blev känd när hon 1970 vann en romanpristävling med Rapport från en skurhink. 

 

Van den Brink visar hur den bilden ganska ofta byggde på klassförakt och förminskade Ekelöfs gärning. Hon pekar också ut den upprättelse Ekelöf fick 1987, när hon blev den första mottagaren av Ivar Lo-priset. I motiveringen stod det såhär:

 

Maja Ekelöf gav med sin bok ett storartat exempel som visar arbetarlitteraturens möjligheter och manar till efterföljd. ”Rapport från en skurhink” är ett tidlöst mästerverk.

 

Här förvandlas städerskan till författare (arbetarförfattare, närmare bestämt) och hennes bok till litteratur. Och på samma sätt förvandlar van den Brink Ekelöf, genom att visa på människan bakom klassfördomarna. 

 

Läs boken. Ni kommer inte att bli besvikna.