I lördags morse besökte jag Jan Fridegårds grav i Uppsala. Några timmar senare var jag i Stockholm och höll föredrag på Föreningen Arbetarskrivares årsmöte. Att träffa levande arbetarskrivare var trevligare än att titta på en grav.
Som akademisk arbetarlitteraturforskare kan man ibland känna sig litet isolerad. Många arbetarförfattare är ju inte ens behöriga för högskolestudier, och ofta är klyftan mellan den litteraturvetenskapliga forskningen och intresset för arbetarlitteratur bland icke-akademiker väldigt stor.
Men på arbetarskrivarnas årsmöte tyckte jag att denna klyfta överbryggades. Även om jag inte höll någon traditionell akademisk föreläsning valde jag att utgå från min forskning och undervisning om arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass, och glädjande nog verkade det som att publiken gillade upplägget. Plötsligt hade det gått två timmar...
Jag hoppas att jag även framöver får möjlighet att diskutera arbetarlitteratur med arbetarskrivanrna och andra icke-akademiker. Jag tror nämigen att dessa diskussioner kan göra mig till en bättre forskare och lärare. Och jag hoppas att även mina samtalspartners kan ha utbyte av dialogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar