Särskilt intressant är författarens analys av hur avsaknaden av ett etablerat litterärt språk om klass får formella konsekvenser. Eftersom klasskildrande författare stöter mot "det litterära språkets gränser" tvingas de att bryta med realistiska konventioner som bygger på en allvetande och relativt osynlig berättare och istället anlägga ett berättarperspektiv som tar hänsyn till att klass är ett svårskildrat fenomen. Detta är något som jag också uppmärksammar i min pågående forskning om svensk arbetarlitteratur 1945–2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar