Course about Scandinavian working-class literature

I don't usually post in English on this blog, but this topic would make very little sense in Swedish. I have recently discovered that the University of Dalarna (Högskolan i Dalarna) offers an online course about Scandinavian working-class literature in English. The course literature includes works by Martin Andersen Nexø, Johan Falkberget, Dan Andersson, and Moa and Harry Martinson, as well as my latest book, Literature and Class.
Scandinavian working-class literature is in many ways a unique phenomenon, and deserves more attention from scholars of literature all over the world. This course makes it possible for those who not (yet) master the Scandinavian languages to get acquainted with it.
For more information, click here.

Våld och pedagogik

Brechts pjäs Die Massnahme [Åtgärden] handlar om individens roll i klasskampen. Den anses allmänt vara väldigt dålig. Ändå har Henrik Bromander och John Hanse lyckats använda den som underlag för en alldeles lysande pjäs: Våld & pedagogik. Dels har de transponerat handlingen till vår tid, dels har de skapat en uppsättning som är ännu mer brechtsk än vad Brechts egna uppsättningar var. Att skådespelarna är helt lysande gör inte saken sämre. Pjäsen spelas ytterligare en gång i Malmö. Därefter sätts den upp i Jönköping, Göteborg, Umeå och Stockholm, innan den spelas i Leipzig och Oxford. Om ni befinner er i närheten av någon av dessa platser - gå och se Våld & pedagogik! Mer information hittar ni här.

Sekel Nordenstrand

Sekel Nordenstrand

Sekel Nordenstrand är en idag tämligen okänd arbetarförfattare. Åtminstone var han okänd för mig fram till i lördags, då jag köpte boken Liksveperskaps son och andra berättelser, som innehåller några fragment ur ett ofullbordat romanmanuskript av Nordenstrand som redigerats och getts ut av Peo Rask och Björn Engström.
Det något udda förnamnet Sekel hänger samman med att Nordenstrand föddes 1900. Han var alltså jämgammal med de flesta av 30-talisterna. Men, medan de i allmänhet debuterade på 1920-talet gav Nordenstand inte ut sin första bok – diktsamlingen Fasad – förrän 1937. Och varken den, eller de efterföljande diktsamlingarna och romanerna blev alls lika framgångsrika som Eyvind Johnsons eller Ivar Lo-Johanssons.
Att döma av texterna i Liksveperskans son var Nordenstrand dock inte alls någon dålig författare. Kanske framstår hans skrivande som litet ålderdomligt i jämförelse med generationskamraternas - lite mer realistiskt och litet mindre modernistiskt. Dock är flera av berättelserna väldigt stämningsfulla.
Nordenstrands liv verkar också ha varit intressant. Av bokens förord och appendix framgår exempelvis att han dömdes för att ha "tvångsköpt" bröd under hungerupproret på Seskarö 1917, hyrde en bostad av Sven Stolpes svärmor och förenade socialistisk övertygelse med kristen tro.
Liksveparens son recenserades av Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad när den kom ut 2014. Recensionen kan man läsa här.

Peo Rask: Onyttans lov

Arbetskritik har alltid varit ett viktigt tema i arbetarlitteraturen. I den tidiga kamplyriken beskrevs fabrikerna som infernon där arbetarna fick vara glada om de kunde hålla sig vi liv. Under 1900-talet har det kapitalistiska lönarbetets förvandling av arbetaren till maskinbetjänt kritiserats, och på senare år har arbetarförfattarna uppmärksammat den växande del av arbetsmarknaden där korta, otrygga och underbetalda anställningar blivit norm.
Få verk har dock uttryck en så radikal arbetskritik som Peo Rasks diktbok Onyttans lov. Diktjaget är en man som hellre badar än arbetar. Helst badar han på (andras) kontorstid - det är så han får ut mest av badandet.
Detta legitimerar han med hänvisning till tänkare som Paul Lafargue (han som skrev Rätten till lättja), Bertrand Russel (som skrev Till lättjans lov) och Ernst Wigforss. Den sistnämnda förtjänar att citeras:

Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.

Så låter det inte från senare tiders socialdemokratiska finansministrar. Och det visar att vi behöver arbetarlitteraturen.

Om seminariet i Luleå

Arbetarlitteraturseminariet i Luleå i lördags var mycket lyckat. Såhär glada och stiliga såg deltagarna ut när vi var klara:

Jenny Wrangborg, Magnus Nilsson och Marie Hållander. Foto: Peo Rask.

I Norrbottens-Kuriren finns ett referat av seminariet som man kan läsa här.

Klass 2016:1

Tidskriften Klass har nu inlett sin andra årgång och fortsätter att hålla mycket hög kvalitet. Det senaste numret innehåller bland annat en utmärkt presentation av Maria Sandel, ett minnesporträtt av den nyligen bortgångne arbetarförfattaren Ove Allansson, en intervju med Anneli Jordahl, vackra fotografier av Bernt Lindgren och en agitatorisk text av Ivar Lo-pristagaren Vibeke Olsson.
Min egen medverkan är minimal: jag har skrivit en kort recension av Henrik Johanssons nya bok, Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse. Dock har jag även tipsat redaktionen om Robert Ågrens "Ur en litterär proletärs utvecklingshistoria" som gick som följetong i Social-Demokraten 1898 och som under året kommer att återpubliceras i Klass. Jag har också varit inblandad (om än marginellt) i tillkomsten av John Swedenmarks text om isländsk arbetarlitteratur - den skrevs nämligen till en konferens vid universitetet i Münster som jag arrangerade för några år sedan.
Klass är en mycket bra tidskrift. Alla som intresserar sig för klass och litteratur borde hålla sig med den. Dessutom borde utgivarna överväga att framöver bygga upp ett webbarkiv med de publicerade texterna. Såhär bra texter får nämligen inte gömmas undan.

Åke Runnquist, Arbetarskildrare från Hedenvind till Fridell

Det har under de senaste hundra åren skrivits en hel del om svensk arbetarlitteratur. Det mesta är läsvärt, om inte annat för att det är intressant att se hur man vid olika tidpunkter och från olika utgångspunkter sett på denna litteratur.
En särskilt intressant bok är Åke Runnquists Arbetarskildrare från Hedenvind till Fridell från 1952. Om den haft vetenskapliga anspråk skulle man kunna kritisera den för att vara litet svävande angående vad det egentligen är den handlar om. Å den ena sidan presenterar Runnquist arbetarskildringar – det vill säga litteratur som handlar om arbetare. Å den andra sidan tar han inte upp sådana skildringar av författare som inte kan räknas till arbetarförfattarnas skara. Resultatet blir dock en utmärkt översikt över arbetarlitteraturens historia.
Denna översikt liknar många andra. Men det beror åtminstone till viss del på att senare skribenter inspirerats av Runnquist. Exempelvis hör han till de allra första som föredrar termerna arbetarförfattare och arbetarlitteratur framför proletärförfattare respektive proletärlitteratur. (Den slutgiltiga segern för detta språkbruk tycks dock inte ha inträffat förrän på 1980-talet, bland annat eftersom många av de marxistiskt orienterade litteraturvetarna på 1970-talet höll liv i den mer ålderdomliga terminologin).
Dock finns det även saker och ting i Runnquists bok som skiljer sig från senare framställningar. Inte minst inkluderas en lång rad författare som senare glömts bort, eller inte alltid ansetts höra till arbetarlitteraturen. Till den förra kategorin hör exempelvis Otto Karl-Oskarsson och Hans Hergin, till den senare de modernistiska lyrikerna i 5 Unga, Nils Ferlin och Lars Ahlin. I några fall kan man säkert diktera Runnquists urval, men i allmänhet tycks det som att de av honom behandlade författarna verkligen betraktats som arbetarförfattare i samtiden. Därmed utgör Arbetarskildrare en bra påminnelse om faran i att snäva in vår förståelse av den arbetarlitterära traditionen.

Kurs om arbetarlitteratur

Till hösten finns det åter möjlighet att gå kursen "Arbetarlitteratur" vid Malmö högskola. Den är på 7,5 högskolepoäng och ges på kvartsfart via internet. Det innebär att det går bra att kombinera den med arbete eller andra studier, och att man inte måste flytta till Malmö. Mer information om kursen, och en länk till ansökningssidan hittar du här. Ansökningsperioden pågår till 15 april.

Om arbetarlitteratur i Luleå

På lördag (19 mars) kommer jag att medverka i ett arrangemang i Luleå som fått rubriken "Vad ska vi med arbetarlitteraturen till?". Bland de övriga medverkande återfinns författarna Jenny Wrangborg och Marie Hållander. Dessutom kommer det att bjudas på musik. Jag har haft litet svårt att hitta information på nätet, men på bloggen "En humanist i arbetslivet" kan man läsa mer. Enligt ryktet ska det även fnnas en grupp på Facebook, men den har jag inte lyckats lokalisera...

Film: Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarlitteraturen

Det föredrag om Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarlitteraturen som jag höll i Jönköping 5 mars filmades, och har nu lagts ut på youtube.

Den moderna(ste) svenskspråkiga arbetarlitteraturen

Idag fick jag ett paket innehållande en bok som jag medverkat i. Boken heter Stempelslag. Lesninger i nordisk politisk litteratur och mitt bidrag har titeln "Den moderna(ste) svenskspråkiga arbetarlitteraturen".
I min text analyserar jag samtida svensk arbetarlitteratur med utgångspunkt i:

1. Arbetarförfattarnas vilja att modernisera arbetarlitteraturens former.
2. Uppmärksamheten i den samtida arbetarlitteraturen på det moderna klassamhällets förvandlingar.
3. Det faktum att arbetarlitteraturen på senare tid ådragit sig ett ökat intresse från läsare och kritiker.

Till de författare vars verk jag tittar närmare hör: Jenny Wrangborg, Freke Räihä och Johan Jönson. Dessutom uppmärksammar jag Föreningen Arbetarskrivares antologi Det arbetande folket och Kommunals antologi Var ligger min arbetsplats i morgon?
Utöver mitt bidrag innehåller Stempelslag även exempelvis: en uppsats av Beata Agrell om klassperspektiv i svensk arbetarprosa, en text av Thorstein Norheim om Dag Solstad, En analys - av Christine Hamm – av ting i Svinalängorna, och en text av Even Ibland Diesen om rap, tro och tvivel.

Om Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarlitteraturen

Viktor Rydberg

Leon Larsson -
en av de arbetarförfattare som
tog intryck av Rydbergs diktning.

I lördags (5 mars) höll jag ett föredrag i Jönköping om "Rydberg, arbetarrörelsen och arbetarliteraturen. Till viss del återanvände jag sådant jag skrivit om tidigare, exempelvis i uppsatsen "Radikalen och offentligheterna" i antologin Kulturhjälten: Viktor Rydbergs humanism samt i artikeln "Prometheusmotivet hos Viktor Rydberg och i den tidiga arbetarlitteraturen"). Dock redovisade jag också en del av den forskning jag bedrivit på senaste tiden (inklusive ett mindre arbetarlitteraturhistoriskt scoop!). Som avslutning pekade jag på att Rydbergs diktning forsätter att ge genklang i arbetarlitteraturen. I Henrik Johanssons nya bok – Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse – hittar man exempelvis ekon från såväl "Den nya Grottesången" som från "Tomten". Så småningom kommer den intresserade att kunna ta del av mitt föredrag i Viktor Rydberg-sällskapets tidskrift Veritas.