Pierre Macherey

Pierre Macherey var en av Althussers "lärjungar". 1966 publicerade han boken Pour une théorie de la production littéraire (På engelska A Theory of Literary Production) i vilken han försöker skapa en litteraturteori med utgångspunkt i Althussers läsning av Marx.

I polemik mot äldre marxistisk litteraturforskning (framför allt Lukács forskning) hävdar Macherey att litteraturen inte kan ses som "uttryck" för någonting annat (exempelvis ekonomin eller klasskampen). Samtidigt menar han emellertid att litteraturen är determinerad av den samhälleliga totaliteten. Lösningen på denna paradox blir att betrakta litteraturen som "producerad" (snarare än som "skapad"). Och när litteraturen produceras påverkas den av såväl det tillgängliga råmaterialet (ideologi) som av de existerande produktionsmedlen (estetiken).

Macherey menar att litterära verk inte är homogena. Och detta beror främst på att litteraturen använder ideolgi som råmaterial. När ideologin omskapas till litteratur synliggörs nämligen de konflikter (främst klasskonflikter) som ideologin osynliggör.

Machereys litteraturanalytiska metod är den "symptomatiska läsningen". Denna metod bygger på Althussers analys av hur Marx "läser" de klassiska nationalekonomerna genom en ny "problematik", dvs. en ny uppsättning begrepp. Macherey menar att den marxistiska problematiken är vetenskaplig, dvs. att den beskriver verkligheten på ett korrekt sätt. När den till litteratur bearbetade ideologin konfronteras med den vetenskapliga marxismen uppenbaras de konflikter som ideologin föröker dölja.

Idén om marxismens "vetenskaplighet" och litteraturens status som (bearbetad) ideologi är en av Machereys svagaste. Idén om litteraturen som "produktion" är dock inte alls tokig.