Formuleringen om nyorientering och återvändande till källorna är paradoxal. Men den träffar mitt i prick när det gäller många radikala författares förhållande till den arbetarlitterära traditionen. Å den ena sidan utgör denna tradition en resurs för författare som vill skriva om klassorättvisor. Därför måste dess kärna bevaras. Alltså ortodoxi! Å den andra sidan ställer en föränderlig verklighet hela tiden krav på fönyelse, på nyorientering. Och i mötet mellan ortodoxi och revolution skapas påfallande ofta bra litteratur...Du skriver om arbetarlitteraturen. Du skriver att "det behövs en nyorientering också där, tillbaka till källorna". Jag håller med. Elsie Johanssons skildringar av misär och umbärande är gripande. Men de är för den skull inte automatiskt radikal eller omvälvande litteratur, inte heller automatiskt böcker "med existentiella förtecken".
Om dessa frågor har jag skrivit några artiklar som förhoppningsvis kan komma att publiceras inom inte allt för lång tid. Att även andra intresserar sig för frågorna är naturligtvis trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar