Althussers tolkning av Marx leder bort från föreställningen om ekonomisk bas och ideologisk överbyggnad i riktning mot en förståelse av världen som en överdeterminerad totalitet där olika delområden har relativ autonomi och där ekonomins centralitet bara yttrar sig "i sista hand". Litteraturen ser han exempelvis som en del av kulturens "ideologiska statsapparat" (ISA). Inom denna relativt autonoma sfär pågår enligt Althusser ideologisk klasskamp. Dessutom betonar han att varje ISA består av materiella institutioner. Detta innebär att Althusser kan tillskriva litteraturen en betydligt mer "aktiv" roll i förhållande till ekonomin än vad som tidigare varit vanligt inom den marxistiska traditionen. Dessutom kan han röra sig bort från en abstrakt (och idealistisk) syn på litteraturen som ett "ideologiskt" fenomen som på något sätt skulle vara mindre "materiellt" än exempelvis produktivkrafterna.
Enligt Althusser är litteraturen en speciell kunskapsform som framför allt gör det möjligt att "se" ideologier. Och i analyser av exempelvis Brechts och Bertolazzis dramatik försöker han illustrera denna tes.
En bra översikt över Althussers tänkande kring litteratur och klass hittar man i Luke Ferretters bok Louis Alhusser (Routledge 2006). Warren Montag har också skrivit en bra introduktion, som också den har titeln Louis Althusser (Palgrave MacMillan 2003), och som innehåller Alhussers (enligt min uppfattning) intressantaste text om litteratur och klass, nämligen "On Brecht and Marx".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar