måndag 2 maj 2011

Gösta Larsson, Kajerna vid Hudson River

Trots att jag tycker mig veta en hel del om svensk arbetarlitteratur hade jag inte hört talas om Gösta Larsson förrän jag läste Fredrik Ekelunds (för övrigt alldeles utmärkta) roman M/S Tiden, i vilken Larsson spelar en huvudroll.
Larsson var en svensk arbetarförfattare som emigrerade till USA och skrev på engelska. Hans första böcker rönte viss uppmärksamhet i USA och översattes också till svenska och fick bitvis god kritik även av svenska kritiker. Sen glömdes han dock bort.
Efter Ekelunds "återupptäckt" av Larsson har den senares näst sista verk, Ships in the river (1946), översatts till svenska av Jan Ristarp och getts ut av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och förlaget BookLund under titeln Kajerna vid Hudson River. Boken har fått ganska fin kritik och Larsson hälsas nu från flera håll välkommen i den svenska arbetarlitterära tradition ur vilken han en gång slarvats bort.
Allt detta (att en svensk arbetarförfattare en gång lyckades slå igenom i USA, att det går att göra posthum litterär come back efter att ha varit bortglömd i mer än ett halvt sekel etc.) är naturligtvis intressant. Men jag måste säga att jag tyckte att Kajerna vid Hudson River var väldigt dålig. Den är pratig och melodramatisk, och kompositionen är vinglig...
Så hur intressant Larsson än må vara ur en kultur- och litteraturhistorisk synvinkel - än är jag inte övertygad om att han är en bra författare. Fast självklart tänker jag läsa även hans tidigare böcker. För visst vore det kul att få vara med om återupptäckten av ännu en stor svensk arbetarförfattare - och till på köpet en som lyckats "make it over there".

2 kommentarer:

  1. Per-Olof Mattsson5 maj 2011 08:31

    Jag tycker nog inte att Kajerna vid Hudson River är så dålig. Däremot stördes jag av alla korrekturfelen… Apropå Gösta Larsson, så hade AKS i höstas ett föredrag i Stockholm med Fredrik Ekelund. Efter det kontaktade jag Alan Wald, som sannolikt är den amerikanske litteraturforskare som har mest kunskap om amerikansk arbetarlitteratur. I alla hans böcker i ämnet saknas just Gösta Larsson, vilket var just den fråga jag ställde till honom. Han kände givetvis till Larsson, men förklarade frånvaron i hans egna böcker med att Gösta Larsson inte ingick i något av alla de sammanhang där amerikanska proletärförfattare samlades (John Reed-klubbarna och annat). Han bekräftade också de ihärdiga ryktena om att Kajerna vid Hudson River kan ha varit förlaga eller inspiration till den berömda filmen Storstadshamn (med Marlon Brando). Mansuet skrevs dock av Budd Schulberg – en vid den tiden känd författare.

    Jag har själv snart lagt sista handen vid del 2 av Eyvind Johnsons kritik, som Eyvind Johnson-sällskapet ger ut i samarbete med ellerströms förlag i Lund, och där finns bland mycket annat en recension av Gösta Larssons första roman. Boken kommer någon gång i höst – så håll utkik!

    Per-Olof Mattsson

    SvaraRadera
  2. Hej Per-Olof,
    Ser naturligtvis fram mot att läsa Johnsons recension av Larsson.
    Smaken är ju som baken. Och Larssons roman föll mig inte alls i smaken. Korrekturfelen störde mig - framför allt att "blommig" två gånger blev "Bloomig". Mycket märkligt! Sen ogillade jag sättningen också. En roman utan högermarginal är näst intill oläslig. Men framför allt tyckte jag att ramberättelsen var onödig, att berättandet var långsamt och övertydligt, att kvinno- och kärleksskildringen hade allt för melodramatiska drag etc.

    SvaraRadera