måndag 9 maj 2011

Tysk arbetarlitteratur 10, Günter Wallraffs Ganz unten

På 80-talet beslutade Günter Wallraff sig för att ta reda på hur det är allra längst ned på botten. Därför klädde han ut sig till turken "Ali" och tog jobb på en bemanningsfirma som försåg stora industriföretag i Ruhr-området med arbetskraft. Resultatet belv boken Ganz unten (1985).
När man läser Wallraffs bok, som på svenska fick titeln Längst därnere, slås man framför allt av två saker. Den första är den oerhört grova rasism som Wallraff/Ali möter, och som ofta formuleras i rent nazistiska ordvändningar. Den andra är hur aktuell Wallraffs samhällskritik är. För de företeelser som Wallraff främst siktar in sig på förtjänar i allra högsta grad fortfarande kritik. Rasism har vi ju exempelvis fortfarande problem med. Och samma sak gäller Wallraffs andra måltavla: bemanningsföretagen.
Wallraff visar med all önskvärd tydlighet hur dessa företag bidrar till att skapa en ny sektor på arbetsmarknaden, en sektor som präglas av låga löner, osäkra villkor, usel arbetsmiljö etc. Och det är när han placerar sig inom denna sektor som han når botten. Att han klätt ut sig till turk innebär naturligtvis att han vid sidan av exploateringen också får utstå fruktansvärda rasistiska övergrepp, och då liksom nu var invandrare överrepresenterade inom det flexibla bemanningproletariatet. Men Wallraff upptäcker att det även finns infödda tyskar "längst därnere". Exempelvis berättar han om tysken "Jürgen K". När Wallraff träffar honom inser han "daß es ihm als Deutschen kaum besser ergangen ist als meinen ausländischen Kollegen" ("att det trots att han är tysk inte gått bättre för honom än för mina utländska kollegor").
Wallraffs reportagebok fick rättsliga konsekvenser. Hans tidigare avslöjanden hade ofta resulterat i att han själv blivit åtalad. Denna gång slog dock rättsapparaten till mot bemanningsföretagen och deras kunder.
När Kristian Lundberg riktade sitt litterära sökarljus mot det flexibla proletariatet i dagens Sverige fick hans skildringar viss uppmärksamhet. Men polisen såg ingen anledning att ingripa. Detta tål att tänka på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar