Antonio Gramsci är en av 1900-talets viktigaste marxistiska teoretiker. Kärnan i hans tänkande är att marxister i allmänhet underskattat överbyggnadens roll och att varken ideologisk dominans (hegemoni) eller klassmedvetande uppstår av sig själv, utan produceras materiellt.Gramscis idéer kan naturligtvis användas för att analysera förhållandet mellan fenomenen litteratur och klass. En illustration av hur man kan använda dem hittar man i artikeln "Socialism och kultur" från 1916 (Se David Forgacs, The Antonio Gramsci Reader, s. 56-59). Gramsci hävdar där att kultur handlar om att "känna sig själv". Genom kulturen skaffar sig klasser självmedvetande som just klasser - och därigenom får de möjlighet att agera politiskt. Han betonar också att detta inte sker automatiskt, utan att det förutsätter kritisk kulturell aktivitet - kulturell klasskamp.
Just idéerna om litteraturens kulturella, d.v.s. produktiva roll, och om att det pågår klasskamp på kulturens område hör till de viktigaste i Gramscis tänkande. Med utgångspunkt i dem kan man nämligen komma bort från de föreställningar om att litteraturen skulle "återspegla" ekonomiska förhålladen som orsakat så mycket problem inom den marxistiska litteraturforskningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar