Kristian Lundberg, yarden

Ivar Lo-Johanssons personliga pris gavs i år till Kristian Lundberg för hans senaste bok, yarden. Det är synnerligen välförtjänt. För yarden är inte bara en av de intressantaste böcker om klass som skrivits under de senaste åren utan även ett av de mest betydande litterära verk som jag läst på bra länge.

Vissa litteraturteoretiker hävdar att bra litteratur utmärks av att den präglas av ambivalens och spänningar. Det är naturligtvis en förenkling, men vad gäller yarden är det uppenbart att en av bokens styrkor ligger just i att den rymmer vissa disharmonier. Ett exempel på detta är att Lundberg å ena sidan insisterar på autenticitet - på att allt han berättar är "sant" och självutlämnande - medan han å andra sidan både späckar sin framställning med blinkningar till andra litterära texter och använder sig av ett i högsta grad poetiskt, och därmed inte alltid primärt kommunikativt eller referentiellt, språk.

Andra av bokens styrkor beror dock mer på att Lundberg på ett synnerligen insiktsfullt sätt tar upp angelägna ämnen till behandling. Och ett av dessa ämnen är klass.

Yarden är nämligen först och främst en berättelse om klass: Om hur berättarens liv formas av både hans klassbakgrund och av de olika klasspositioner han vid olika tidpunkter intagit. Om det moderna, flexibiliserade proletariatet, det som för låga löner och med osäkra arbetsvillkor hyrs ut på timbasis av bemanningsföretag. Om klasskampen, både den som med full kraft bedrivs av kapitalet och den som inte bedrivs - men som skulle kunna bedrivas - av arbetarna.

Bokens allra största styrka ligger dock i att Lundberg förmår förena sitt ytterst goda poetiska handlag med sina insikter om dagens klassverklighet. Såhär skriver han exempelvis om det "gentrifierade" området Västa Hamnen i Malmö: "Det är ett märkligt område; allt vilar på ett arbete som nu är osynliggjort".

Det som gör denna formulering så elegant är att den är tvetydig. Att bostäderna i Västra Hamnen vilar på osynligt arbete kan dels tolkas som en påminnelse om att de ligger på vad som för inte särskilt länge sedan var en av Sveriges största arbetsplatser - Kockumsvarvet - men vars industriella historia effektivt osynliggjordes när Kockumskranen monterades ned och gav plats åt skyskrapan Turning Torso, dels som ett påpekande att den rikedom som nu frodas i området faktiskt är en produkt av just arbete, även om man idag ofta tycks tro att förmögenheter växer fram av sig själva.
Här kan du läsa vad andra bloggare har att säga om yarden.