För tillfället jobbar jag vid UCLA (University of California, Los Angeles). När jag kom till jobb i morse hörde jag någon sjunga. Inte nynna, utan sjunga - starkt klart och tonsäkert.
Efter att ha irrat omkring i någon minut hittade jag sångaren. Det var en städerska, som förutom att sjunga just höll på att våttorka en korridor.
För ett ögonblick trodde jag att jag hamnat i en filminspelning (sådana är det ju ganska gott om i Los Angeles). För inte sjunger väl städerskor medan de jobbar?
Fast några filmkameror kunde jag inte upptäcka. Och ingen annan tycktes vara förvånad över vad de hörde. De verkade inte ens notera den sjungande städerskan. Så uppenbarligen är det inte så sensationellt att man sjunger medan man utför städarbete på UCLA.
Detta fick mig att fundera på det som man kan kalla arbetets litteratur, d.v.s. litteratur - exempelvis sånger och ramsor - som framförs (och kanske skapas) under pågående arbete. Den äldsta arbetarlitteraturen utgjordes förmodligen av just sådan litteratur (ja, även sånger och ramsor kan betraktas som litteratur!).
Om denna litteratur vet jag inte särskilt mycket. (Fast jag tycker mig minnas att jag någon gång köpt en bok om arbetssånger från arbetets museum i Norrköping...) Och jag har uppenbarligen inte kunnat föreställa mig att det skulle finnas något utrymme för litteratur av detta slag i det moderna arbetslivet. Fast den sjungande städerskan på UCLA har gjort mig nyfiken.
Kanske finns det fortfarande en levande arbetets litteratur? Den som känner till några exempel får gärna höra av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar