Vibeke Olsson, Drömmen om Elim

Handlingen i Vibeke Olssons roman Drömmen om Elim kretsar kring en frikyrkoförsamling. Dock är den skildrade tiden minst lika viktig som miljön: det 1980-tal då de sista spåren av det gamla Fattigsverige försvann och Folkrörelsesverige började avvecklas, samtidigt som grunden lades för det nyliberala Sverige med satsa-på-dig-själv-mentalitet och förvisning av de svaga och utsatta till stadsrummets periferi. Romanens form är intressant. Olsson har nämligen skrivit en veritabel kollektivroman, där perspektiven ständigt skiftar och där vartannat kapitel rent av är skrivet i vi-form. Många har genom åren försökt skriva kollektivromaner. Olsson har lyckats bättre än de flesta.

Hans Lagerberg, Stanna för att andas

Hans Lagerberg, sekreterare i
Litterära Strejkkommittén

Jag är långt ifrån säker på att jag begripit vad man gör när man "remixar" någonting. I ett försök att låta samtida vill jag ändå våga påståendet att Hans Lagerberg i romanen Stanna för att andras (1986) samplat och remixat ett stort antal strejkskildringar ur den arbetarlitterära traditionen (i vid mening), exempelvis från verk som Martin Kochs Timmerdalen, Maria Sandels Virveln, Jan Fridegårds En natt i juli, Per Wikbergs Sulfat och Göran Buréns Vårflod. Dessutom låter han en lång rad arbetarförfattare uppträda i romanen – tillsammans med Lagerberg utgör de Centrala Litterära Strejkkommittén – och diskutera såväl arbetarlitteraturens som det svenska samhällets utveckling.
Jag har sysslat så mycket med arbetarlitteratur att det känns som att boken är skriven för mig. FJag betraktar ju arbetarförfattare som Ivar Lo-Johansson, Josef Kjellgren och Robert Ågren som gamla bekanta, och att få möta dem i gestaltad form är hur trevligt som helst. Dessutom blir jag sugen på att läsa om många av de verk som Lagerberg tar upp till behandling (samt, naturligtvis, att ta mig an de som jag ännu inte läst). Presentationen och diskussionen av de arbetarlitterära strejkskildringarna i Stanna för att andas är nämligen i allra högsta grad kvalificerade och mynnar ofta ut i originella och övertygande nytolkningar av arbetarlitteraturens historia.

Arbetarlitteratur på 1 maj

1 maj är arbetarrörelsens stora dag. I någon utsträckning är det också en arbetarlitteraturens dag. Åtminstone känns det så i år. Idag publiceras nämligen flera intressanta texter om arbetarlitteratur. I Uppsala Nya Tidning kan man läsa en översikts- och debattartikel om samtida svensk arbetarlitteratur av Rasmus Landström. I finska Hufvudstadsbladet publiceras två texter. Den första är en författarenkät om hur en "proletärroman av idag" skulle kunna se ut, den andra en "avsmakningsmeny" med finlandssvensk arbetarlitteratur. Förhoppningsvis kommer arbetarlitteraturen också att synas på många bokbord idag, och kanske rent av höras från några talarstolar..