Handlingen i Vibeke Olssons roman
Drömmen om Elim kretsar kring en frikyrkoförsamling. Dock är den skildrade tiden minst lika viktig som miljön: det 1980-tal då de sista spåren av det gamla Fattigsverige försvann och Folkrörelsesverige började avvecklas, samtidigt som grunden lades för det nyliberala Sverige med satsa-på-dig-själv-mentalitet och förvisning av de svaga och utsatta till stadsrummets periferi. Romanens form är intressant. Olsson har nämligen skrivit en veritabel kollektivroman, där perspektiven ständigt skiftar och där vartannat kapitel rent av är skrivet i vi-form. Många har genom åren försökt skriva kollektivromaner. Olsson har lyckats bättre än de flesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar