Hans Lagerberg, Stanna för att andas

Hans Lagerberg, sekreterare i
Litterära Strejkkommittén

Jag är långt ifrån säker på att jag begripit vad man gör när man "remixar" någonting. I ett försök att låta samtida vill jag ändå våga påståendet att Hans Lagerberg i romanen Stanna för att andras (1986) samplat och remixat ett stort antal strejkskildringar ur den arbetarlitterära traditionen (i vid mening), exempelvis från verk som Martin Kochs Timmerdalen, Maria Sandels Virveln, Jan Fridegårds En natt i juli, Per Wikbergs Sulfat och Göran Buréns Vårflod. Dessutom låter han en lång rad arbetarförfattare uppträda i romanen – tillsammans med Lagerberg utgör de Centrala Litterära Strejkkommittén – och diskutera såväl arbetarlitteraturens som det svenska samhällets utveckling.
Jag har sysslat så mycket med arbetarlitteratur att det känns som att boken är skriven för mig. FJag betraktar ju arbetarförfattare som Ivar Lo-Johansson, Josef Kjellgren och Robert Ågren som gamla bekanta, och att få möta dem i gestaltad form är hur trevligt som helst. Dessutom blir jag sugen på att läsa om många av de verk som Lagerberg tar upp till behandling (samt, naturligtvis, att ta mig an de som jag ännu inte läst). Presentationen och diskussionen av de arbetarlitterära strejkskildringarna i Stanna för att andas är nämligen i allra högsta grad kvalificerade och mynnar ofta ut i originella och övertygande nytolkningar av arbetarlitteraturens historia.