Även om Göra mig förtjänt på bildningsromanens klassiska manér slutar med att huvudpersonen uppnår (ett slags) insikt är berättelsen betydligt mer spretig än en traditionell roman. Istället för händelsekedjor bjuds läsaren ofta på rundgång. Detta ska nog tolkas som en kommentar till att det inte finns några vedertagna språkliga former för att hantera prekaritet i det samtida Sverige. När huvudpersonen av en bekant uppmanas att "[f]örklara vad som är så hemskt på dagarna. På ditt jobb", kan hon exempelvis inte svara, trots att detta är någon hon ständigt funderar på.
trots detta säger Göra mig förtjänt mycket om den verklighet Dadgostar skildrar. Och även om den inte är någon bladvändare (eller kanske just därför) stannar berättelsen om Darya kvar långt efter att man slagit ihop pärmarna.
Det är väl knappast en beskrivning av prekariat. Förskolevikarier har funnits så länge det funnits förskolor. Många har en anställning i kommunen de arbetar i men inte på en bestämd arbetsplats. Andra är tillfälligt anställda. Men de behöver inte alltid vara tillgängliga. Inte på samma sätt som en som jobbar på exempelvis Foodora. De måste alltid vara tillgängliga men får bara betalt när de kör ut. Som livegna och helt beroende av arbetsköparen. Förskolevikarier är daglönare men inte livegna. Arbetsköparen är beroende av dem snarare än omvänt då förskolepersonal är ett bristyrke.
SvaraRaderaHej. För det första skriver jag inte att det är en bok om prekariatet, utan att det är en skildring av "prekaritet". För det andra är prekära arbetsvillkor inte någonting nytt. För det tredje handlar boken faktiskt om en person som (under en period) måste vara tillgänglig precis hela tiden för att kunna ta de vikariepass som erbjuds.
Radera