Att författaren själv gjort samma resa gör naturligtvis det hela extra intressant. Men det är också en rappt skriven berättelse fylld av intressanta iakttagelser och funderingar, humor och snygga formuleringar (någon särskilt fängslande intrig bjuds det dock inte på).
Eftersom jag själv har en massa universitetserfarenheter gillar jag särskilt den elaka, men långt ifrån orealistiska, skildringen av den miljön. Men Spross ger också en tänkvärd bild av omsorgsarbete – även om vissa säkert kommer att reta sig på att det filosoferas väldigt mycket, medan sådant som lön och arbetsvillkor knappt nämns alls. Men det skriver ju andra desto mer om.
Jag tycker också att det är intressant att Spross tydligt framställer sig själv som medelklass. I de kretsarna ges det ju sällan uttryck för klassmedvetenhet (åtminstone inte medvetet och explicit).
Det är även det mest förbjudna i vårt samhälle - att frivilligt så att säga kliva ner i klass. Det är nog det som är det mest intressanta med hennes bok. En tankeställare.
SvaraRaderaJa, klassresan nedåt är intressant. Den går ju mot många människors starkaste drömmar och kan växcka starka känslor.
Radera