Backabusar och invandrarungdomar

Som litteraturvetare betraktas man ibland som aningen världsfrånvänd. Själv hävdar jag dock med en dåres envishet att litteraturen och studiet av densamma i allra högsta grad är samhälleligt relevanta. Och ibland händer det faktiskt att andra delar denna uppfattning.
Under senare tid har jag exempelvis allt oftare blivit kontaktad av journalister som velat ha min syn på olika aktuella frågor. I går publicerades till exempel en artikel i Skånska Dagbladet om personrån, klass och etnicitet där jag och Jerzy Sanecki interjuvas. (För att läsa artikeln, klicka här.)
Att man på detta sätt ger plats för både en kriminologs och en litteraturforskares tankar i en och samma artikel är ännu ganska ovanligt - litteraturvetarnas tyckande brukar ju förvisas till kultursidornas reservat. Men, enligt min upfattning, är upplägget utmärkt.
I intervjun presenterar jag den grundläggande tesen från min bok Den föreställda mångkulturen, nämligen att idén om att Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle riskerar att osynliggöra frågor om klass och göra etnicitet till ett slags nyckelkod för förståelse av samtiden.
Jag försöker också relativisera idén om "de farliga invandrarna" genom att påpeka att för mindre än ett sekel sedan var Malmöborna minst lika rädda för arbetargrabbar från Kirseberg som man idag är för invandrarkillar från Rosengård. Då drog "backabusarna" nämligen ibland in till centrala Malmö för att råda läroverksgossar... Den kriminalitet som idag knyts till migration och etnicitet fanns alltså långt innan Sverige blev "mångkulturellt", vilket tyder på att fenomenet nog har mer med klass att göra.
Det senare resonemanget är inspirerat av en alldeles förträfflig roman som jag läste för ett par år sedan, nämligen Bo Göran Nilssons Harskunt och backabusarna: om konsten att överleva i det omhuldade folkhemmets ghetto. Det är en alldeles utmärkt bok som med eftertryck visar att litteraturläsning kan vara ett bra sätt att närma sig viktiga samhällsfrågor.