Svensk och tysk arbetarlitteratur

Blott Sverige svenska krusbär har. Och arbetarlitteratur.
Denna idé är svår att frigöra sig från. Men jag försöker.
I min pågående forskning försöker jag exempelvis jämföra svensk och tysk arbetarlitteratur. Och visst går det att släppa idén om att den svenska arebtarlitteraturen skulle vara helt unik.
Efter att jag noterat att Kristian Lundbergs Yarden handlar om beanningsföretagsbranschen kom jag exempelvis på idén att jämföra den med Günter Wallraffs skildring av samma fenomen i Längst därnere. Och bakom alla skillanderna hittade jag intressanta likheter. Från Wallraffs reportage från den tyska industrin sökte jag mig sedan till Göran Palms LM-böcker. Åter hittade jag såväl intressanta likheter som skillnader. Från Palm gick upptäcktsfärden sedan vidare till Folke Fridell. Och i hans romaner från 40-talet hittade jag stora likheter med Max von der Grüns 60-talsproduktion.
Här infann sig dock en viss grad av misstänksamhet. Den som söker skall finna, heter det ju. Kan det vara så att det är jag som skapar förbindelser mellan verkan?
Alldeles nytt hittade jag ett uttalande av von der Grün om att hans väg till författarskapet gick via läsning av Fridell. Det måste väl ses som grönt ljus för fortsatta jämförelser?