Play och klass

I boken Den föreställda mångkulturen: Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa drev jag tesen att etnicitet blivit ett slags nyckelkod för förståelsen av det samtida Sverige och att detta (bland annat) leder till att att fenomenet klass osynliggörs (åtminstone som ekonomisk kategori).
Detta är i hög grad vad debatten om Ruben Östlunds fim Play handlar om. I dagens Aftonbladet skriver exempelvis America Vera-Zavala följande:

För mig handlar filmen så tydligt om klass, men till skillnad från rasism är det få som vill prata om det. Trots att alla ungdomar i filmen pratar svenska, ingen någonsin nämner ras eller etnicitet så görs så lätt en grupp till etnisk i stället för fattig. Man ser svarta killar i stället för svenskar utan framtidshopp och pengar. Diskussionen om klass har etnifierats till den grad att ojämlikhet alltmer filtreras utifrån parametrar om landsursprung i stället för klass.

Att detta över huvudtaget kan bli ett tema i debatten (Åsa Linderborg är inne på liknande tankegångar i sitt inlägg, även om hon kommer till en annan slutsats än Vera Zavala) är ett hoppfullt tecken. Det visar att det finns en vilja bland kulturkritiker att tala ifrågasätta etnicitetsbegreppets oinskränkta herravälde och istället försöka prata om klass.