Då klädde han ut sig till turken Ali för att kunna påvisa hur brutal den tyska rasismen var - nu strövar han genom Tyskland som somalisk invandrare, och upptäcker att rasismen består. Då uppmärksammade han hur bemanningsföretag användes av industrin för att kringgå arbetsmarknadens regler - nu visar han hur samma metod tillämpas av tjänsteföretag. Dessutom skildrar han hur även villkoren för de fast anställda urholkas, hur låglönesektorn växer, hur chefer spionerar på anställda och utsätter dem för brutal mobbing, hur lärlingar utnyttjas på lyxkrogar, etc, etc.
I flera av reportagen i Aus der schönen neuen Welt hittar man också likheter med 13 unerwünschte Reportagen från 1969 (på svenska under titeln 13 icke önskvärda reportage 1971), som jag skrev om i ett blogginlägg 13 april. Då skildrade Wallraff hur företagare byggde upp paramilitär milis som skulle sättas in mot strejkande arbetare - nu berättar han om hur de använder sig av skrupellösa jurister för att kunna avskeda fackligt aktiva medarbetare. Dessutom följer han upp sitt gamla reportage om de bostadslösas situation. Bättre har det knappast blivit...
Över huvud taget kan man slå fast att den nya sköna värld som Wallraff denna gång skildrar i flera avseenden är ännu mer skrämmande än den han berättat om i sina tidigare reportageböcker. Och det gäller i särskilt hög grad arbetets värld. Flera gånger jämför Wallraff de förhållanden han upplever med den tidiga kapitalism som Marx skildrar i Kapitalet. Och han skriver till och med att det är som att det aldrig funnits någon arbetarrörelse.
Men han berättar också att han under arbetet med sina reportage träffat många stridbara män och kvinnor som inte förlorat hoppet om en bättre värld. Men, som han skriver i bokens allra sista mening (i min översättning): "i ljuset av det faktum att allt fler människor idag måste frukta att hamna 'längst därnere', är dessa ännu alldeles för få".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar