Arbetarlitteratur och marxistisk teori

Förra året (15 april 2009) bloggade jag om John Steinbecks Vredens druvor. En av mina iakttagelser var att kapitlen 5, 14 och 19 i den romanen utgör en alldeles utmärkt litterär gestaltning av huvuddragen i Marx Kapitalet. Denna iakttagelse är kanske inte helt unik, men den väcker frågan om hur skönlitterära texter förhåller sig till ekonomiska och politisk teorier.

I senaste numret av tidskriften Clarté (Nr 2 2010) kan man läsa en mycket intressant artikel av John Bellamy Foster och Robert W. McChesney om kapitalismens kris och socialismens möjlighet/nödvändighet, där författarna flera gånger hänvisar till just Vredens druvor för att illustrera tesen att kapitalismen framstår som en naturlag trots att den egentigen är skapad av människan och därför fullt möjlig att avskaffa. Detta fungerar bra. Marx avancerade teoretiska resonemang bli onekligen lättare att ta till sig när de gestaltas av Steinbeck.

Dock vill jag med bestämdhet hävda att den radikala litteraturen ibland kan spela en betydligt viktigare roll än att tjäna som illustration till sådant som politiker, ekonomer och andra teoretiker funderar ut. Om detta forskar jag för tillfället.

I ett paper som jag presenterade vid konferensen ”How Class Works” vid SUNY Stony Brook i juni – ett paper som förhoppningsvis ska utvecklas och bli en artikel så småningom – resonerade jag exempelvis såhär om förhållandet mellan arbetarlitteratur och marxistisk teori:

In Class Theory and History Resnick and Wolff summarize their view on the relationship between class and culture in the following way:

Culture is always complex, diverse, and overdetermined by many aspects of a society other than the latter’s class structure. Our argument is not that a […] class structure could or would alone determine a culture that was functional to its survival […]. […] We seek only to establish the point that for […] class structures to exist and survive, their cultural context must provide some of the requisite conditions, however complicated by cultural crosscurrents.

With the point of departure in this conceptualization of the relationship between culture and class, I want to propose that Swedish working-class literature could be conceptualized in analogy with Resnick’s and Wolff’s understanding of Marxian theory.

In Knowledge and Class Resnick and Wolff argue that Marxian theory has two objectives. The first is “to produce a class knowledge of society, to construct a kind of knowledge of the overdetermined and hence contradictory and changing social totality that focuses upon class.” The second objective is “to help change the class structure” of the social formation. Because of this, Marxian theory struggles for social hegemony with other theories – which construct different kinds of knowledge, and thus effects the class structure in society in different ways. And since the object of these struggles is the process of class, they are class struggles.

That working-class literature could be viewed in analogy with Marxian theory – i.e. as an overdetermined cultural process producing representations of class, and, thus, engaged in class struggle – is not a very novel or original idea. In The Marxian Imagination, for example, Julian Markels argues that authors “stand in the same relationship to [the] world as literary and cultural theorists,” since their aim is to change the world “indirectly through discourse”. And, in Vanishing Moments, Eric Shocket claims, that “[t]he modes through which writers have engaged the working class and the poor reflect an ongoing perceptual struggle that is part of class relations”.

Jag menar alltså att litterära verk fungerar på samma sätt som teoretiska framställningar: de producerar bilder av världen och bidrar därmed till att förändra densamma.

Jag hoppas att denna inblick i min forskarverkstad varit intressant och ber att få återkomma när jag kommit längre i mitt tänkande.