Och senaste numret av Clarté var ju en fröjd att läsa. Särskilt efter vårens studier. Bästa upptäckten jag gjort på länge, den där lilla tidskriften! /Christian
Sångtexter lyfts sällan eller aldrig fram på landets kultursidor. Kanske för att texterna oftast har ett (alltför) folkligt anslag och framförallt skrivs för att sjungas och inte läsas. Jag minns dock att Åsa Linderborg gjorde en politisk analys att Tomas Ledin sångtext "Medeklassens okrönta kungar" där han beskrev medelklassen som vår tids hjältar och jämförde Tomas Ledin med Ulf Lundell.
På årets sommarkonserter startar Lundell sina konserterna med sången "Folket bygger landet"
Ulf Lundells "Utanför byggnaden" ifrån cd-skivan Lazarus (2005) gungar förvånansvärt bra i genuin rock och blues tradition och har ett naturligt driv vilket jag tror framförallt är orgelns förtjänst. Texten är politisk trots att den inte alls pratar om höger eller vänster, utan mer om att tillhöra eller stå utanför. Det är en text som handlar om att vara inne i eller utanför byggnaden. Det är lätt att tolka byggnaden som en metafor för en innekrog i stockholm, typ Sturecompaniet men kanske också som en metafor för hela samhället, det mänskligt skapade. Somliga vill in och upp, andra som redan befinner sig därinne klättrar likt en naken apa (förvrängd darwinism) upp i trädet (hierarkierna). Och revolutionen som ett hot eller öfte. Men det är inte där i det revolutionära Lundell fäster blicken, hans blick sträcker sig mot något utanför samhället...
Lundells blick är nästan alltid fäst på någonting bortom, utanför det samhälleliga. Det är sällan i samhället han ser lösningen, snarare utanför.
Icke desto mindre är han bra på att se människorna och samhället och skildra det. Sångerna finns på spotify, lyssna och låt er inspireras.
Göran Greider har hävdat att Lundells "Folket bygger landet" är en socialistisk kampsång i klass med "Arbetets söner" och att upphovsmannen därför kan betraktas som arbetarförfattare. Fast Lundell håller inte med...
Och senaste numret av Clarté var ju en fröjd att läsa. Särskilt efter vårens studier. Bästa upptäckten jag gjort på länge, den där lilla tidskriften! /Christian
SvaraRaderaSångtexter lyfts sällan eller aldrig fram på landets kultursidor. Kanske för att texterna oftast har ett (alltför) folkligt anslag och framförallt skrivs för att sjungas och inte läsas. Jag minns dock att Åsa Linderborg gjorde en politisk analys att Tomas Ledin sångtext "Medeklassens okrönta kungar" där han beskrev medelklassen som vår tids hjältar och jämförde Tomas Ledin med Ulf Lundell.
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/article5408790.ab
På årets sommarkonserter startar Lundell sina konserterna med sången "Folket bygger landet"
Ulf Lundells "Utanför byggnaden" ifrån cd-skivan Lazarus (2005) gungar förvånansvärt bra i genuin rock och blues tradition och har ett naturligt driv vilket jag tror framförallt är orgelns förtjänst. Texten är politisk trots att den inte alls pratar om höger eller vänster, utan mer om att tillhöra eller stå utanför. Det är en text som handlar om att vara inne i eller utanför byggnaden. Det är lätt att tolka byggnaden som en metafor för en innekrog i stockholm, typ Sturecompaniet men kanske också som en metafor för hela samhället, det mänskligt skapade. Somliga vill in och upp, andra som redan befinner sig därinne klättrar likt en naken apa (förvrängd darwinism) upp i trädet (hierarkierna). Och revolutionen som ett hot eller öfte. Men det är inte där i det revolutionära Lundell fäster blicken, hans blick sträcker sig mot något utanför samhället...
Lundells blick är nästan alltid fäst på någonting bortom, utanför det samhälleliga. Det är sällan i samhället han ser lösningen, snarare utanför.
Icke desto mindre är han bra på att se människorna och samhället och skildra det.
Sångerna finns på spotify, lyssna och låt er inspireras.
Hälsar Magnus Johnsson
Göran Greider har hävdat att Lundells "Folket bygger landet" är en socialistisk kampsång i klass med "Arbetets söner" och att upphovsmannen därför kan betraktas som arbetarförfattare. Fast Lundell håller inte med...
SvaraRaderaOch förresten har jag bloggat om musik en gång... http://litteraturochklass.blogspot.com/2010/06/anne-feeney.html
SvaraRaderaLundells förhållande till vänstern är ambivalent och därför intressant.
SvaraRadera