Klass-iker

Jag har varit på semester i Grekland och läst Illiaden och Odyssén. Dessa båda klassiker handlar i allra högsta grad om klass. Exempelvis resoneras det mycket om på vilka sätt kungar och hjältar skiljer sig från vanligt folk. Det svar som formuleras är att de helt enkelt är bättre: stiligare, starkare, mer vältaliga etc.

Tämligen reaktionärt, alltså. Men om man läser litet kreativt kan man faktiskt hitta en hel del radikala formuleringar.

I Odyssén formulerar sig exempelvis Odysseus svinaherdar på följade sätt, apropå det faktum att friarnas ständiga festande i en rasande takt decimerar svinbeståndet.

[V]i skola själva idag smörja kråset,

vi som så länge haft jämmerligt slit för de välgödda svinen,

medan vår möda och flit förtäres av andra för intet.

(Sång 14: 415-17)

Visst är väl detta en revolutionär paroll som sätter fokus på exploateringen av merarbete och ställer upp den kommunistiska klassprocessen som ideal?

Och vad sägs om följande:

Hälften av heder och kraft vittblickande Zeus ju berövar

mannen, så snart som träldomens dag över honom är kommen.

(Sång 17: 322-23)

Nog kan man tolka detta i enlighet med Marx idé om att den som alieneras från frukterna av sitt arbete också alieneras från sin mänsklighet?