onsdag 13 mars 2019

Henrik Yde, Nexø

Henrik Ydes nyligen utkomna bok Nexø är ett omfattande (drygt 400 sidor i stort format), uttömmande (hela Nexøs liv
och författarskap presenteras och analyseras), auktoritativt (Yde är världens ledande Nexøforskare), men också engagerande (Nexø var en intressant personlighet och många av hans böcker är mästerverk) och tilltalande (boken är rikt illustrerad) verk om sin tids störste proletärdiktare.

Nexøs betydelse som just proletärdiktare kan bland annat avläsas i spridningen av hans genombrottsverk, Pelle Erövraren. Det gavs ursprungligen ut av prestigeförlaget Gyldendal i en "folkutgåva" på 2.500 exemplar. Dock tog det flera år innan böckerna såldes slut, vilket visar att inte riktigt hela folket kastade sig över dem. Redan året efter att det sista bandet (av fyra) kommit ut publicerades emellertid boken som följetong i den tyska socialdemokratiska dagstidningen Vorwärts, som hade en upplaga på 150.000 exemplar. Snart publicerades den också i ytterligare 60 tyska arbetartidningar, samt i socialdemokratisk press i bland annat Österrike-Ungern, Schweiz, Danmark, Sverige, Nederländerna och Belgien. Nexø nådde alltså i allra högsta grad ut till läsare i arbetarklassen.

Dessutom har Nexø utövat stor påverkan på senare arbetarförfattare, inte minst i Sverige. Detta påpekas av Yde, men har analyserats mer utförligt av Per-Olof Mattsson i hans nyligen utkomna Martin Andersen Nexø: Den nordiska arbetarlitteraturens pionjär (jag har recenserat den i Samlaren - så snart recensionen publicerats på nätet kommer jag att länka till den här på bloggen).

Jag har framhållit att man hittar spår av påverkan från Nexø i Ivar Lo-Johanssons verk. I min doktorsavhandling visade jag exempelvis på likheter mellan Godnatt, jord och Pelle Erövraren. Efter att ha läst Ydes bok har jag sett ytterligare likheter. En sådan är att båda författarna, efter att de antagit identiteten proletärförfattare försökte utmåla också sina tidigare verk som just proletära. En annan likhet ligger i att båda ivrigt (kanske rent av litet väl ivrigt...) värjde sig mot påståendet att de skulle vara påverkade av Zolá.

En av de stora förtjänsterna med Ydes Nexø-bok är analyserna av verken. Exempelvis demonstreras med eftertryck att kategoriseringen av Pelle Erövraren som ett realistiskt verk måste nyanseras. Bland annat visar Yde att Nexø går i dialog med andra författares verk – exempelvis Cervantes Don Quixote, Hugos Les Misérables och Dostojevskis Brott och straff – och att hans roman alltså handlar lika mycket om litteratur som om socialhistoria.

I förordet skriver Yde att han hoppas att hans bok ska inspirera till Nexø-läsning. Det gör den. Jag har just med stor behållning läst om första delen av Pelle Erövraren och tänker nu kasta mig över de återstående delarna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar