Prawer uppmärksammar band annat hur Marx citerar ur litterära verk (Shakespeare och Goethe hör till favoritkällorna), anspelar på litterära fenomen (exempelvis genom att använda ett bildspråk från teaterns värld) och använder litterära grepp och kompositionsprinciper. Sammanfattningsvis visar han att Marx tänkande och skrivande är fullkomligt nedsänkt i skönlitteraturen.
Av detta kan man lära sig mycket.
För det första är det intressant att jämföra Marx eget sysslande med litteratur med den marxistiska litteraturvetenskap som uppstått efter hans död. Skillnaderna är ibland stora, vilket mycket väl kan bero på att litteraturvetarna inte utgått från Marx syn på litteraturen, utan istället försökt översätta hans teorier om ekonomi och politik till litteraturens område (att dessa teorier utformats i dialog med världslitteraturen har man missat).
För det andra innebär Prawers analys av Marx förhållande till skönlitteraturen att såväl form som innehåll i hans verk framstår i delvis nytt ljus. Bland annat visas att Marx tänkande kring det icke-alienerade arbetet är mer påverkat av hans syn på konsnärligt skapande än - vilket ofta antas - hans (tämligen romantiska) föreställning om hantverksarbete. Prawer visar också hur att det finns stora likheter mellan Marx analys av kapitalimen och den skildring av sociala sammanhang som man finner i romaner.
Karl Marx and World Literature är en bok som jag önskar att jag skrivit själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar