Ivar Lo-Johansson hävdade att hans lilla skrift "Statarklassen i Sverige" från 1941 var skriven för dem som inte trodde på skönlitteratur. I romaner som Godnatt, jord och Bara en mor, samt i en lång rad noveller, hade han ju redan skildrat statarna och statsystemet.
När jag såg att Elsie Johansson gett ut en memoirbok – Riktiga Elsie – tänkte jag att hon kanske resonerade på samma sätt. Sitt liv har hon ju redan beskrivit i, eller använt som råmaterial till, såväl diktsamlingar som romaner.
Dock tycker jag att även av den som inte tvivlar på skönlitteraturen bör läsa fru Johanssons memoirbok. Just memoirformen gör nämligen att hennes liv här framträder på ett annat sätt än i dikterna och romanerna. (Att berättarformen är viktig insåg nog även Lo-Johansson med tiden – han kom ju att berätta om sin erfarenheter otaliga gånger i olika former.) Dessutom innehåller Riktiga Elsie mer än sådant som berättats förut, exempelvis intressanta resonemang om förbindelserna mellan författarens liv och hennes verk och – inte minst – om hur hon blev en av Sveriges viktigaste arbetarförfattare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar