När förlaget Verso nyligen hade rea på e-böcker köpte jag bland annat Nanni Balestrinis We Want Everything: the novel of Italy's hot autumn – i original heter den Vogliamo tutto (1971) och på svenska har den givits ut som Revolten i Torino (1972) – som handlar om de vilda och våldsamma strejkerna i den italienska industrin 1969, samt deras ekonomiska och politiska förutsättningar.I en första del skildras en "typisk" arbetare från södra Italien som reser norrut för att bli industriarbetare. Berättelsen om honom utgör ett slags bakgrund för romanens andra del, som handlar om en strejk vid en bilfabrik i Torino.
I den första delen är tonen informell: författaren vill ge intrycket av att huvudpersonen berättar om sitt eget liv med sina egna ord. I den andra delen används mer formella retoriska/litterära former – exempelvis krönikan och det politiska talet – för att skildra och analysera strejken.
Sammantaget ger romanen en god bild av strejken och de strejkande. Men medan den första berättelsen är engagerande är den andra faktiskt ganska långtråkig. Att få en inblick i en syditaliensk arbetares funderingar är helt enkelt intressantare än att få ta del av långa och ganska enhanda utläggningar om anarokysindikalistisk strejkstrategi eller detaljerade beskrivningar av arbetsnedläggelser och upplopp.
Den värld som skildras i We Want Everything är en annan än den som europeiska industriarbetare lever i idag. Exempelvis har den så kallade "massarbetare" som Balestrini skildrar i stor utsträckning ersatts av ett "prekariat". Men allt har inte ändrats. Arbetsmigration har exempelvis inte blivit mindre viktigt. Och romanens grundläggande idé – att arbetarrörelsens mål borde vara att befria mänskligheten från lönearbetets förbannelse – är fortfarande tänkvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar