Semesterläsning: Dickens, Hard Times

När jag är på semester brukar jag läsa Dickens. I år har jag avnjutit Hard Times på en grekisk strand.
Romanen – vars handling är förlagd till den fiktiva industristaden Coketown och kretsar kring den utilitaristiske filosofen/politikern Gradgrid och hans familj, kapitalisten Bounderby och några karaktärer ur de bredare folklagren (främst fabriksarbetaren Blackpool och den föräldralösa cirkusartisten Sissy) – innehåller en långtgående kritik av den tidiga industrikapitalismen. Framför allt försöker Dickens, från humanistiska utgångspunkter, visa att kapitalismen och dess ideologiska överbyggnad reducerar arbetare till "händer" och att strävan efter ekonomisk profit osynliggör viktigare värden.
Det märkliga med Hard Times är dock att även arbetarrörelsen - i form av fackföreningarna - kritiseras av Dickens. Visserligen, tycks han mena, utsätts arbetarklassen för exploatering, men att organisera sig för att göra slut på denna verkar han inte tycka vara någon bra idé. Kan man inte bara vara hyggliga mot varandra, frågar han sig?
Det är här humanistiska kritiker av kapitalismen brukar hamna. Men i Hard Times hittar även socialister rikliga mängder ammunition. Framför allt slås man gång på gång av hur aktuell Dickens kritik är. Ett exempel på detta utgör följande beskrivning av kapitalisternas retorik:

Surely there newer was such fragile china-ware as that of which the millers of Coketown were made. Handle them never so lightly, and they fell to pieces with such ease that you might suspect them of having been flawed before. They were ruined, when they were required to send laboring children to school; they were ruined, when inspectors were appointed to look into their works; they were ruined, when such inspectors considered it doubtful whether they were quite justified in chopping people up with their machinery; they were utterly undone, when it was hinted that perhaps they need not always make so much smoke.

Nog känner man väl igen detta från dagens politiska retorik? Och i takt med att de förhållanden som rådde på 1800-talet åter etableras blir Dickens en allt mer angelägen författare.