Landet som sprängdes

Föreningen arbetarskrivares antologier håller ofta hög klass, men den senaste, Landet som sprängdes, är nog snäppet bättre än de som sju givits ut tidigare. En anledning till detta kan vara att man mönstrar ett imponerande startfält av etablerade författare. Bland de medverkande hittar man exempelvis Aino Trosell, Jenny Wrangborg, Torgny Karnstedt, Emil Boss, David Ericsson, Kristian Lundberg, Ove Allansson, Maria Hamberg och Sven Wernström. I stort sett hela den samtida arbetarlitterära parnassen  är alltså med. Men även de mindre kända bidragsgivarna bidrar i allra högsta grad till antologins kvaliteter. Kalle Holmqvists prosaskiss "Jag tror att jag skulle passa bra för det här jobbet" och Benny Holmbergs novell "Tiden lider" är exempelvis minst lika bra som många av "yrkesförfattarnas" texter.
I förordet skriver Åke Johansson att Landet som sprängdes utgör en fortsättning på den arbetarlitterära traditionen. Denna självmedvetna inplacering i ett större litterärt sammanhang är enligt min uppfattning viktig. För det första är det viktigt att hålla traditionen levande, eftersom den ger legitimitet och kraft åt den litteratur som inte bara vill skildra, utan även förändra, världen. För det andra tror jag att den gemensamma orienteringen mot det arbetarlitterära projektet underlättar för arbetarskrivarna att lära av varandra och av föregångarna. Och det är nog en av de viktigaste förklaringarna till att Landet som sprängdes blivit så bra.
Alla antologibidragen är realistiska i betydelsen att de vill synliggöra människors villkor i samhället. Många har också en realistisk form. Men Landet som sprängdes innehåller också – bland annat – modernistisk och postmodern lyrik, prosamontage och serieteckningar.
Vår tids stora politiska frågor – den växande barnfattigdomen, förslumningen av arbetsmarknaden, den statliga hetsen mot dem som är för sjuka för att orka arbeta etc. – ges stort utrymme, men sätts ofta in i större sammanhang än de strikt politiska. Dessutom har de flesta författarna snarare ställt sig uppgiften att undersöka än att predika.
Antologin förtjänar en stor läsekrets, och om jag varit LO-ordförande skulle jag omedelbar se till att köpa in ett exemplar till varje medlem.
För att köpa boken, klicka här.