En (av många) höjdpunkter under det bokslukeri jag ägnade mig åt under semestern var Bret Easton Ellis debutroman Less Than Zero.Enligt vissa kritiker handlar den om "MTV-generationen", men det stämmer inte alls. Den handlar nämligen snarare om ett "skikt" än om en "generation", och till på köpet ett riktigt tunt skikt: livströtta barn till mångmiljonärer i Los Angeles.
Denna sociala bestämning är tydligt accentuerad av Ellis. Visserligen är såväl romanens jag-berättare som majoriteten av karaktärerna helt omedvetna om att deras värld är belägen ljusår från den där majoriteten av Los Angeles-borna framlever sina liv, men Ellis framhåller också denna omedvetenhet.
Detta är enligt min uppfattning betydelsebärande. Mot slutet av romanen kommer jag-berättaren – den artonårige knarkaren/rikemanssonen Clay – fram till "insikten" att människor drivs till galenskap av att leva i Los Angeles. Men om man beaktar att han lever i en social bubbla måste man läsa denna epifani som en oerhört hatisk skildring av överklassens totala brist på förmåga att förstå och förhålla sig empatiskt till världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar